Alldeles intill tunnan finns porten som förflyttar mig från stadens larm till en säregen plats av tystnad och stillhet. Det är ett relativt litet rum med mycket högt i tak, där en oval halo skapas av det raffinerade ljusinsläppet. Väggarna är klädda med horisontell träpanel även på insidan. Längst fram står ett altare med silverskål och resten av utrymmet fylls av två korta bänkrader. Rummets enkelhet skapar en kraftfull atmosfär när intrycken utifrån försvinner. Jag tar ett djupt andetag och slappnar av, blicken söker sig uppåt mot ljuset.
Man kan nästan tro att den har fallit ned på Narinkkatorget från rymden: en hög tunna av trä, mitt i stan bredvid tunnelbanestation och köpcentrum. De slutna fasaderna avslöjar ingenting om dess innehåll, men det är frestande att gå närmare och ta på den på den honungsgula, konvexa träfasaden.
Tystnadens kapell, eller Kampin Kapelli som det heter efter stadsdelen Kampen, invigdes 2012 inför Helsingfors designhuvudstadsår. Det är ritat av finska arkitektkontoret K2S och är en icke-konfessionell samlingsplats, vilket betyder att vem som helst är välkommen in. Kapellet byggdes av Helsingfors församlingar på stadens initiativ och har ett nära samarbete med socialtjänsten. Folk kommer hit för att lätta sina hjärtan om arbetslöshet, livskriser och psykiska problem. Närmare 1000 personer har fått stöd att ta ett steg vidare till nästa hjälpande åtgärd. Arkitekturen och den lugna miljön i träkapellet är omvittnade faktorer som tillåter människor att sakta ned och hämta andan.
Vi behöver fler sådana här byggnader i våra städer. Om människor med vitt skilda religiösa tillhörigheter kan gå in i samma rum och gemensamt eller individuellt uppleva sinnesfrid – då är det ett stort steg mot lugn och tolerans. Framtidens andliga rum är inte programmerade enligt någon särskild trosuppfattning, utan istället utformade med ett universalspråk för stillhet och meditation. På sikt är det en viktig samhällsfunktion som kan bidra till intressantare och tryggare stadsdelar.
