I tider när vi alla behöver öka omställningstakten och leverera fler gröna, hållbara lösningar är det mycket välkommet att hitta ett gemensamt svar på vad hållbart egentligen är. Det är till hjälp för företag som vill bidra, för investerare, granskare och andra intressenter som vill utvärdera arbetet och för oss alla som vill driva på för förändring. Därav EU: s taxonomi, världens första officiella klassificeringssystem för miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet. Liksom Gröna Given, Green Deal, är det en del av EU: s ansträngningar att bli klimatneutralt till 2050, med utsläppsminskningen på 55% 1990–2030 som precis klubbats.
När EU-kommissionen nu lanserar de två första delarna av taxonomin, för minskad klimatpåverkan och klimatanpassning, är det ett försök till balans mellan olika intressen. Inte bara medlemsländer och företag utan också olika åsikter från ledande forskare om vad som är hållbart och inte. Hur svårt detta är bevisades av Kommissionens första försök, som utlöste ett ramaskri från de som ville ha en mer positiv syn på bioenergi – och de som ville ha en mer fördömande ton, med liknande kritik från båda sidor om kärnkraft och naturgas.
Med det som nu presenterats står det klart att det inte finns något tydligt, enhälligt svar på vad hållbarhet är. Det är till stor del politiskt, och vissa frågor är så omtvistade att de skulle blockera resten av arbetet om de alls fanns med i konkret form. Därför beslutade kommissionen att hantera kärnkraft och naturgas i ett senare skede – troligtvis ett nödvändigt steg för att säkerställa att förslaget godkänns. Det ändrade också klassificeringen av vattenkraft, bioenergi och skogsbruk från att vara övergångsaktiviteter, till att ses som långsiktigt hållbara lösningar – oacceptabelt långtgående eftergifter enligt stora miljöorganisationer, otillräckligt enligt skogsnäringens företrädare och alltså kanske en balans att bygga vidare på.
Nästa steg är att taxonomin nu ska behandlas av Europaparlamentet och ministerrådet. Eftersom det är en delegerad akt gäller det som kommissionen föreslår om det inte finns kvalificerad majoritet emot det, vilket är osannolikt efter ändringarna i det nya förslaget. Taxonomin antas formellt i slutet av maj och träder i kraft i slutet av medlagstiftarnas granskningsperiod (fyra månader som kan förlängas med ytterligare två). Själva ikraftträdandet sker den 1 januari 2022.
Fram till dess – och troligen något år därefter – kommer alla sektorer som omfattas att jobba fram en gemensam och mer exakt förståelse för taxonomins innebörd. Generellt sett ska varje given aktivitet vara tydligt fördelaktig i åtminstone en nyckelaspekt och inte göra någon betydande skada för de andra – men som vi har sett spelar klassificeringen av en aktivitet som långsiktig eller övergångslösning också roll, liksom möjligheten att ses som hållbar i framtiden även om det för närvarande inte är det.
Dessutom behövs en mer detaljerad klassificering, ett arbete som ska utföras i medlemsstaterna. Till exempel ska de 15% av byggnadsbeståndet med lägst energianvändning betraktas som gröna, men eftersom nationella märkningar och energibehov varierar, har det ännu inte slutförts hur detta ska räknas.
Cirka 40% av de börsnoterade EU-bolagen, som står för nästan 80% av de direkta växthusgasutsläppen i Europa, kommer att rapportera baserat på taxonomin. De (eller vi, eftersom min arbetsgivare Sweco ingår) kommer att sträva efter att förbättra hållbarhetspoäng genom att göra mer av det som anses hållbart och avstå från annat. Detta kommer både att vara av fri vilja och drivas av investerare och andra intressenter; taxonomin kommer att jämka deras krav och förväntningar. Jag räknar också med att snart få se taxonomirelaterade produkter och tjänster, inte minst som investeringserbjudanden.
Som vi ser är taxonomin ett komplext verktyg. Vi som kommer att arbeta med det måste läsa varje rad och diskutera med kollegor, för att hitta en gemensam förståelse som vi i vissa fall kan finna utmanas av andra.
Men jag håller inte med dem som hävdar att EU-kommissionen har misslyckats. Den har i huvudsak levererat det bästa möjliga svaret, med lika delar politik och vetenskap, på vad klimatmässig hållbarhet är. Jag bryr mig inte ens om att vara oense med dem som är emot hela konceptet att ha en taxonomi. Taxonomin är här, oavsett om vi gillar det eller inte, och nu gäller det att använda detta verktyg så gott det går – för ökad hållbarhet och minskad klimatpåverkan.
