För drygt ett år sedan gick jag på semester och idag är jag tillbaka. Med dunder och brak kom jag genom dörrarna den här morgonen och möttes av välkomstkommittén som bjöd på skumpa (alkoholfri, jag skulle ju ändå jobba) och snittar samt en rykande kopp kaffe med en skvätt mjölk i. De heliumfyllda ballongerna vajade i vinden och trumslagarna slog peppande på sina instrument. Trumpeterna försökte överrösta kören som specialskrivit en låt bara till mig. Ja, jag kände mig ganska välkommen tillbaka. Så efterlängtad är det nog inte många som är.
Verkligheten var inte lika angenäm. Jag lämnade mitt hem och anledningen till att jag varit borta i 389 dagar med en klump i magen och gråt i halsen. Jag fångade knappt några pokémons på vägen och missade en massa pokéstops på bussresan. Jag missade ju även en massa buss-/spårvagnsbyten för att jag bestämde mig för att gå en hållplats för att samla några meter till mina ägg. Ja, jag är 32 år och spelar pokémon go. Hursomhelst. På kontoret möttes jag av tomhet och en städare. Särskilt tyst är det inte. Fläkten i datorn går konstant och spårvagnarna drar fram som Tor i sin vagn med sina bockar. För att jag skulle känna mig extra välkommen tillbaka har jag varken fått en egen dator eller plats. Just nu kan jag välja och vraka bland platserna och vårt senaste tillskott till gruppen har fått låna ut sin dator till mig. Kanske ska flytta runt så jag vet vilken plats jag ska claima innan alla är tillbaka.
När jag gick på semester förra sommaren hade jag precis blivit av med min arbetsplats och dem flesta av mina grejer låg nerpackade i två lådor. De hade då börjat att flytta hela kontoret från Gullbergs Strandgata till Skånegatan. Kul med nytt och fräscht! Synd att jag missade hela nytt och fräscht grejen. Mina kollegor har verkligen bott in sig. Gissar att det inte tog alltför lång tid innan pärmar och papper började svämma över på våra små arbetsplatser (de tidigare hade ju ändå lite mer rymd, speciellt bordsytan).
Vem är då jag? Uppenbarligen en ganska barnslig 32-åring som troligtvis fått barn. Jag heter Cathrin och bor och arbetar i Göteborg. Om jag inte minns fel så arbetar jag med VVS och är utbildad byggingenjör. Jag har jobbat på Sweco i 8 år och det var min första arbetsplats efter examen. Det här med bloggande känns just nu mer hemma än VVS just nu. Sociala medier är en självklar del av min vardag medan VVS:en stannade kvar på kontoret när jag gick på föräldraledigheten. Kan ju erkänna att jag inte har en susning om vad jag kommer att skriva om här. Jag lovar i alla fall att det blir mindre fladdrig och osammanhängande än det här. Framförallt kortare. Vem orkar läsa långa texter idag? Tror det är ganska många som struntar i att läsa bildtexten på Instagram till exempel. Bara för därför bjuder jag på en bild. En selfie direkt från verkligheten augusti 2016.
