Som jag berättat tidigare jobbar jag med ett studentprojekt. Bakom alltihop står KIC-Innoenergy. Jag brukar även skriva om att det är riktigt kul att jobba på Sweco och att man kan hamna lite var som bara man är lite nyfiken. Denna vecka har inte varit något undantag. Vi har nu varit några dagar på Färöarna med den första studentgruppen. Har du inte varit här så tycker jag absolut att du skall åka hit. Det är annorlunda.
Vår värd har varit Kári Mortensen från Färöarnas energidepartement tillsammans med kollegor. I måndags besökte vi Suðuroy. Hamnade i en ultramodern fiskfabrik som kunde resa 1000 ton fisk automatiskt per dygn och hade tvingat energibolaget att köpa en ny dieselgenerator modell stor för att klara en produktion på ytterligare 10 GWh/år. Detta sätter fingret på vad hela projektet handlar om. Färöarna har ett av världens bästa lägen när det gäller vindkraft och i framtiden när tekniken är mogen, bra läge för våg- och tidvattenkraft och ändå köper man en ny dieselgenerator som man kör på importerat bränsle. Mer om det alldeles snart.
Vi besökte den nya dieseln, Färöarnas ända 50 meters simbassäng (som värms av överskottsvärme som dieseln genererar) och sen hamnade vi i Botni. Typ värdens ände som nåddes på slingrande vägar.
Mannen som jobbade där tyckte det var så trevligt att vi kom på besök så han startade upp bägge vattenturbinerna bara för att vi skulle få se hur de fungerar. Det är två turbiner och de berättade att den ena vara de tvungna att stänga när havet slog in i utloppet typ 6 m över havsnivån för att vattnet trycktes bakvägen.
Utflykten slutade med ett besök i SALT. En gammalt Franskt arkitektoniskt mästerverk som byggts för saltdistribution i slutet 1930-talet för den då växande fiskeflottan. Bombad av Tyskarna under kriget, återuppbyggd, för att sedan bli en ruin i slutet av 1980-talet och nu ett kulturcenter med högteknologiska Svenska värmepumpar och Danska akustiker som ritat special ljudabsorbenter. Helt enormt projekt (typ 60 MKR i budget) på en ö med mindre en 5000 invånare.
I tisdags så började dagen på universitetet Torshavn i en gemensam övning med lokala studenter och flera kollegor till Kári. Projekt presterades, idéer utbyttes. Jag höll ett anförande om behovet av en marknad för sk. smarta nät teknologi för att produktionen skall komma igång och tekniken skall bli billigare, så att vi får igång byggandet av smarta nät. Vi fick presentationer av vad som görs på Färöarna när det gäller energisystemet och dagen avslutades med ett besök vid en vindkraftpark som har ett batterienergilager omgärdat av ett vindskydd som gör att jag associerade till en skurks örnnäste i en James Bond film.
Det finns ett tydligt mål att Färöarna skall vara fossilfria 2030. Även om oljan är billig nu så har de ca 4 års återbetalningstid på en vindkraftpark för 100 MDKR eftersom den rörliga produktionskostnaden för vindkraften är så låg när vindkraften väl är byggd. Problemet som börjar torna upp sig är balanseringen av systemet. Det energilager som är byggt är en del av det, det kommer att behövas fler lager med olika tekniker och olika lagringstid. Dels för att klara byig vind (deras uppmäta vindrekord i ett vindkraftverk är 82 meter per sekund), dels för att klara de två sommarmånaderna när det regnar mindre.
Förutsättningarna är bra, för att inte säga fantastiska. Mängder med vind och mycket plats. I princip alla hus har idag vattenburna oljevärmda system, system som lämpar sig utmärkt för att konverteras till värmepumpar. Värmepumpar som kan utgöra en del av balanseringen. Kommer Torshavn att bli den första Smarta Staden? Det som behövs är en tariffstudie så det kan skapas ekonomiska incitament – och den vill jag jobba med. Vi får se. Nästa vecka – en ny utflykt.
