Under våren har vårat systerbolag Sweco Position haft Anna Nordlöv som exjobbat för att bli civilingenjör inom samhällsbyggnad, inriktning mot geografisk IT. Hon har tittat på stadsrumsanalyser i GIS och dess möjligheter. Från arkitekterna har vi hjälpt till med det rumsliga perspektivet i analyserna, vad är viktigt att ta med utifrån vårt synsätt? Vad vill vi veta?
Vi arkitekter och stadsplanerare ser stora möjligheter att med GIS och den betydande mängden geodata som finns tillgänglig så kan vi redan i tidiga skeden analysera och simulera stadsplanering och på så sätt undvika problem samt förbättra våra förslag. Utväxlingen mot en hållbarare planering blir stor liksom den förbättrade kommunikationen med olika aktörer. Många känslor i dialogen med allmänhet och andra berörda kan hanteras aktivt med ett korrekt visualiserat underlag som tydligt visar på utfall av ett planerat projekt.
Anna berättar om arbetet med GIS inom stadsplaneringen: Kvantifiering av sociotopiska användarvärden för användning i stadsplanering och medborgardialog – en fallstudie över Årstafältet, Stockholm:
Det är ett välkänt fenomen idag att mer utrymme behövs för bostadsbyggande. Ofta är det grönområden som får offras för att ge plats för fler bostäder vilket skapar konflikt mellan boende och beslutsfattare. Dock hävdar vissa källor att det inte endast är grönområdets existens och storlek som spelar roll för människors välmående, utan även vilka kvalitéer, värden och funktioner som området erbjuder. Ett samlingsbegrepp för dessa kvalitéer är användarvärden. Ett användarvärde beskriver ett kvalitativt intresse så som till exempel bollspel, rofylldhet, solbad etc. Dessa användarvärden ska enligt Stockholms planeringsdokument, tas i beaktande i all stadens planering.
I mitt examensarbete ville jag försöka kombinera GIS (geografiska informationssystem) med stadsplanering i hopp om att konkretisera och förenkla delar av planeringsprocessen. I linje med mitt intresse inom dilemmat att kombinera en tät och en grön stad valde jag fokusområdet grönområdesplanering. Mer specifik gällande grönområden som är delvis planerade för urban exploatering, där Årstafältet i Stockholm är ett sådant pågående projekt. Årstafältet är ett stort grönområde i södra Stockholm, omgivet av större trafikleder, industriparker och mestadels flerbostadshus från 50- och 60-talet. Enligt Stadsbyggnadskontoret är det endast folk i fältets direkta närhet som utnyttjar området vilket används mest för rekreation och sport. Den gamla detaljplanen löpte ut 2016 och en ny detaljplan är nu på gång för att förvandla området till en tät stadsdel med en ny uppgraderad stadsdelspark.
Arbetet gick ut på att ta fram en GIS-baserad metod som delvis kan underlätta planeringsarbetet och även vara till hjälp vid medborgardialog då den här typen av exploatering ska presenteras för allmänheten. Metoden resulterade i ett visuellt kartverktyg som visar skillnaden i tillgänglighet till användarvärden på fältet, innan och efter det har blivit exploaterat, i linje med rekommendationer från kommunen gällande tillgång till park och natur. I kombination med invånarantal resulterar detta i en kartbild där en planerare kan se vilka områden som drabbas mest negativt/positivt av ombyggnationen gällande tillgänglighet till användarvärden. På så sätt ges en planerare möjlighet att testa olika placeringar av exempelvis en ny fotbollsplan. Tillgänglighetsmåtten till de olika användarvärdena presenterades vidare i en webbaserad karttjänst som ett förslag till att involvera medborgarna. Om en boende i närheten av Årstafältet direkt kan se hur påverkan blir för just hen, och dessutom hur det blir för alla andra boende runt omkring, kanske den motvilja som ofta kopplas till termen NIMBYism (not in my back yard), dämpas något. Kan man till och med kanske få ner antalet överklaganden som ofta leder till stora förseningar i byggnadsprojekt?
Den här är frågan, tillsammans med många andra, var sådana som jag själv aldrig lyckades svara på. Eftersom Årstafältet ännu inte är färdigplanerat var det svårt för mig att få ut resultat som är tillämpbara då ingående data saknas. Detta resulterade i att jag gjorde antaganden och skapade data själv som överensstämmer så gott det gick med den planering som finns. Resultatet från denna data visade att tillgängligheten till majoriteten av användarvärdena förbättrades. Dock kan en förbättring mätas på olika sätt och beror på vilket syfte man hade med analysen från början. Kontentan av mitt arbete skulle jag vilja påstå handlar inte så mycket om resultatet från data, utan mer om metoden i sig och insikter om vad som krävs för att ett samarbete mellan GIS och stadsplanering ska fungera. Ett samarbete som jag tror är efterfrågat men som har en bit kvar att gå.
Lyckligtvis blev jag anställd av Sweco efter mitt examensarbetes slut, och därmed omgiven av möjligheter att eventuellt utforska detta ämne mer. Jag tror att GIS, och digitaliseringen i stort, kommer att kunna bidra till att vi kan effektivisera samhället som det ser ut idag, men också forma hur samhället kommer att se ut i framtiden. Därför är det en självklarhet, ur min egna mening, att GIS och stadsplanering går hand i hand.
