Andra halvåret 2021 är Slovenien ordförande för EU, efter Portugal. En lång rad processer inom EU:s Gröna Giv ska slutföras, den gröna återstarten ska skjuta fart och EU:s klimatledarskap ska befästas på klimatmötet COP26 – allt med ett litet och kontroversiellt land vid ordförandeklubban. Här är Sloveniens 5 hållbarhetsutmaningar.
Utmaning 1: Att tas på allvar. Slovenska premiärministern Jenez Janša beskrivs ofta som en ”mini-Trump”, med liknande retorik men mindre kraft att sätta bakom orden. Vid överlämningen av ordförandeskapet kritiserade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Slovenien för bristande respekt för rättsstaten och yttrandefriheten, kommissionens vice ordförande Timmermans, ansvarig för EU:s gröna giv, vägrade medverka när gruppfotot skulle tas. Därtill är Slovenien med strax över två miljoner invånare ett av EU:s minsta medlemsländer, vars åsikter sällan tillmäts särskilt stor tyngd i förhandlingarna. Slovenien ingår i en ordförandetrojka med Tyskland och Portugal, men de tre länderna har inte alltid dragit jämt och det har varit på de två andra ländernas erfarenheter arbetet vilat – det har inte hjälpt mycket att Slovenien lyfter fram att de också var ordförandeland under den ekonomiska krisen 2008.
Utmaning 2: Klimat och energipaketet. 13 juli presenterar EU-kommissionen sitt energi- och klimatpaket. Åsikterna mellan medlemsländerna går vitt isär, inte bara kring ambitionsnivåer utan också t.ex. kring bioenergins roll. Det blir Sloveniens ansvar att hitta en gemensam ståndpunkt och representera alla medlemsländerna i förhandlingarna med kommissionen och parlamentet.
3. COP26 och COP15. Slovenien för medlemsländernas talan på FN:s klimatmöte COP26 i Glasgow i november, och COP15 för biodiversitet i Kunming i oktober, , och har ansvar för att relevanta EU-dokument och positioneringar är klara till dess. Det gäller t.ex. en klimatanpassningsposition där Slovenien redan lyft fram behovet av synkning med relaterade policies som vattenhantering och nature-based solutions.
4: Surdegar. Sloveniens deklaration för ordförandeskapet är kort och det enda konkreta inom hållbarhet är att slutföra det segdragna arbetet med EU:s inre energimarknad. Det blir en tuff match, inte minst gällande gränsöverskridande energiinfrastruktur där vi ju sett att oenigheten om naturgasen är så stor att den lyftes ut ur taxonomin för att alls komma framåt. En annan surdeg är EU:s batterireglering, som förra ordförandelandet Portugal uttalade som prioritet att göra klart, men misslyckades. Utökat producentansvar och hantering av avfall från batteriproduktionen är delar som återstår, och där låsningarna är stora.
5. Eget klimatarbete. Som ordförandeland har man ögonen på sig, och nu måste Slovenien börja visa att målet att minska sin klimatpåverkan med 80-90% till 2050 jämfört med 2005 är trovärdigt. Transportsektorns utsläpp ska minska med 90-99%, bl.a. med en storsatsning på kollektivtrafik, särskilt ett utökat och moderniserat järnvägsnät, och ökad gång och cykling i städerna. Energisektorns utsläpp ska minska lika mycket, med fokus på effektivisering, cirkularitet och eventuellt en andra rektor vid Krško kärnkraftverk. Jordbrukets klimatpåverkan ska minska med 5-22%, industrin med 80-87%, avfallshantering med 75-83% och konsumtion med 87-96%. Allt detta ska ske med ett tydligt rättviseperspektiv. För att nå målen krävs investeringar på 21-27 miljarder euros, varav en betydande del från EU och privat sektor. Premiärministern startar nu en särskild ”task force” för att säkerställa framdrift – och kanske är det just här som ordförandeskapet kan ha en positiv effekt?
Mattias Goldmann
