I november överlämnades en utredning om att införa olika skatter på förbränning till regeringen. Utredningen har granskat att införa en potentiell avfallsförbränningsskatt, potentialen att göra om kväveoxidavgiften till en skatt samt lämna förslag på hur prissignalen på utsläpp av fossil koldioxid inom EU:s system för handel med utsläppsrätter kan kompletteras med andra ekonomiska styrmedel vad gäller el- och värmeproduktion. Ambitionen om minskade utsläpp, politisk vilja att öka de fiskala intäkterna samt oönskade följdeffekter av EU:s statsstödsregler skapar dock vissa frågetecken kring miljönytta och den samhällsekonomiska effektiviteten.
Regeringen tillsatte den 2 juni 2016 Utredningen om ekonomiska styrmedel för el- och värmeproduktion inom EU ETS och ekonomiska styrmedel för avfallsförbränning (Fi 2016:02). Utgångpunkten för när regeringens utredningar granskar styrmedel är att de ska vara kostnadseffektiva, samhällsekonomiskt effektiva samt utformas så att förorenaren i största möjliga mån betalar för sina utsläpp.
Utredningen hade våren 2017 kommit fram till slutsatsen att en avfallsförbränningsskatt inte är det styrmedel som bäst skulle ge avsedda styreffekter. I maj 2017 beslutade dock regeringen om ett tilläggsdirektiv där det framgår att utredningen skulle lämna ett förslag på utformningen av en skatt på förbränning av avfall: ”…ska utredningen, utöver tidigare beslutade uppdrag, även lämna förslag på utformning av en avfallsförbränningsskatt.”.
Utredningen som presenterades i november innehåller därför ett förslag om hur en eventuell skatt skulle kunna utformas, men bedömer också att det är lämpligare att se över andra styrmedel för att stimulera återvinning och återanvändning.
Utredningen konstaterar att en skatt på förbränning av avfall innebär att en skatt införs i slutet av avfallsströmmen, långt ifrån de aktörer som skapar problemen. En skatt på förbränning av avfall skulle därför inte påverka beslut om produktdesign eller materialval för att underlätta materialåtervinning, ansträngningar för att sortera ut vissa material. Utredningen konstaterar att en eventuell skatt på förbränning av avfall inte skulle överföras från förbränningsanläggningarna till de aktörer som genererar avfallet, och därmed ha en miljöstyrande effekt. I stället skulle en skatt medföra kostnadsökningar och försämrad lönsamhet för förbränningsanläggningarna, vilket i förlängningen skulle belasta fjärrvärmekunderna. De avfallsgenerande enheterna, hushållen och företagen, skulle dock inte belastas i samma utsträckning. En skatt på avfall som förbränns skulle med andra ord bli rent fiskal, dvs. inte på ett verkningsfullt och kostnadseffektivt sätt styra mot en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering. Eftersom den föreslagna skatten inte skulle föras över till de aktörer som har rådighet över avfallets uppkomst och sortering uppfylls inte heller principen om att förorenaren ska betala.
Gällande beskattning av koldioxidutsläpp för anläggningar inom EU-ETS så konstaterar utredningen att ett nationellt prisgolv inte skulle få några långsiktiga klimateffekter.
Utredningen granskar även förslaget om att ombilda kväveoxidavgiften till en skatt. Där konstateras att en kväveoxidskatt är ett möjligt alternativ som skulle innebära högre kostnader för de företag som har emissioner av kväveoxid. Givet EU:s statsstödsregler görs bedömningen att en breddning kommer att krävas från dagens avgiftskollektiv till att även innefatta andra aktörer med NOx-utsläpp från förbränning. Det konstateras också att de företag som är utsatta för internationell konkurrens har små möjligheter att övervältra ökade kostnader på sina kunder, och risken finns därför att inhemsk produktion i stället ersätts av utländsk produktion med sämre miljöprestanda. Utredningen menar därför att frågan om en avgift kontra en skatt på kväveoxider rymmer svåra avvägningar mellan styreffekt, kostnadseffektivitet och fördelningspolitiska konsekvenser och tar därför inte ställning till om dagens avgift bör ersättas med en skatt på utsläpp av kväveoxider.
Utredningen har – enligt uppdrag – lagt fram konkreta förslag på utformandet av en NOx-skatt respektive avfallsförbränningsskatt. Dock avstår utredningen från att rekommendera något av dessa förslag, givet risken för bristande kostnadseffektivitet, styreffekt och eventuell negativ påverkan på konkurrensutsatt industri.
Hur regeringen väljer att gå vidare med dessa återstår att se. Om förslagen tas vidare står dock klart att ytterligare konsekvensanalyser kommer att behövas.
Här kan du läsa hela utredningen.
Vill du veta mer om detta?
Kontakta
Erica Edfeldt, Energimarknadskonsult Sweco, erica.edfeldt@sweco.se
Emma Wiesner, Energimarknadsanalytiker Sweco, emma.wiesner@sweco.se