Agera nu! Swecos hållbarhetsblogg

För oss på Sweco är det viktigt ta ansvar i omställningen till ett hållbart samhälle. Det gör vi både i vår interna verksamhet och i våra kunders projekt. Här kan du ta del av analyser, tips och funderingar när det gäller hållbarhet.

Reflektioner från COP26 – Bäddat för action!

3 december 2021

Det har gått ett par veckor sedan klimatförhandlarna och alla andra mötesdeltagare fällde ihop sina laptops och började packa sig hemöver ut till alla världens hörn. Det var två intensiva veckor av förhandlingar, som vanligt, och resultatet ligger på bordet, färdigt och öppet för alla att läsa och begrunda. Gör gärna det! Risken är dock att den resulterar i fler frågor än vad det ger er svar så låt mig plocka ut det väsentliga och sätta det i en framtidskontext.

Sweco har deltagit i FNs klimatförhandlingar sedan 2009 då man höll COP15 i Köpenhamn. Vi har gjort det som en del av den officiella observatörsgruppen BINGO (Business and Industry Non Governmental Organisation). Vår ambition har varit att följa förhandlingarna, bidra med inspel till processen, finnas tillhands med vår kunskap och erfarenhet kring klimatrelaterade frågor och interagera med andra deltagare. En viktig faktor har också varit just analysbiten. Om vi förstår vart klimatfrågan är på väg och hur den påverkar samhällsutvecklingen framåt så blir vi bättre som rådgivare, vi kan guida våra kunder bättre i klimatomställningen samt få insikter kring vår egen strategi och utveckling.

BLEV COP26 SOM VI TRODDE?
Månaderna innan COP-mötena börjar det utkristallisera sig vilka de viktiga frågorna kommer att vara och jag såg en komplex agenda med tydliga ambitioner att vilja göra stora framsteg inom klimatfinansiering, höjd ambitionsnivå gällande klimatmål, sektoriella klimatöverenskommelser, action hos ickestatliga aktörer, färdigställande av Regelboken för Parisavtalet, ”just transition”, klimaträttvisa och en oro kring hur mötet skulle gå att genomföra rent praktiskt (med tanke på säkerhet, demonstrationer och givetvis pandemins påverkan). Låt oss titta på vad som realiteten blev det viktiga och vad som hände inom det. Vi börjar med ”det enkla”.

REGELBOKEN
Om du googlar ”Paris Rulebook” så får du inte fram nåt specifikt dokument utan termen beskriver alla de dokument som på olika sätt syftar till att konkretisera, definiera och tolka skrivelserna i Parisavtalet. Glasgow-mötet gjorde stora framsteg här och jag skulle vilja påstå att regelboken i stora drag nu är på plats. Det gjordes, något överraskande, goda framsteg inom den beryktade Article 6, som behandlar mekanismer kring internationellt länkade utsläppsmarknader och hur utsläppsreduktioner kan tillgodoräknas mellan nationer. Det här kommer att påskynda och underlätta kommande klimatåtgärder. Ju mindre oklarheter och grus i maskineriet vi har, desto lättare att komma igång med omställningen!

PENGAR PÅ BORDET – FRÅN FLER HÅLL!
Frågan om klimatfinansiering har blivit central på de senaste årens klimattoppmöten. Dels för att den har utvecklat sig till en fråga om förtroende mellan länderna. Om inte överenskomna summor pengar kommer fram inom utlovad tid så riskerar framtida löften att tolkas som oseriösa och utan effekt. Här lyckades man med konststycket att inte nå utlovad finansieringsnivå enligt tidigare samtidigt som man lovade att till år 2025 dubbla summan. De 100 miljarder årliga dollarna är alltså inte framme, även om gapet minskar. Detta får tolkas som ett nederlag under COP26. Summan ska ändå sättas i perspektiv, både till vad som faktiskt kommer behövas, redan investeras och framförallt de intiativ som presenterades från alla ”Coalitions of the Willing” under COP26. Här samlades dessa ickestatliga aktörer, ofta även länder som ville gå längre samt ibland regionala eller lokala offentliga aktörer med stor påverkan och intresse inom vissa specifika klimatfrågor. Jag tycker ni ska titta närmare på:

The Methane Pledge, Glasgow Leaders Declaration on Forests and Land Use, The Glasgow Breaktrough Agenda, The Mission Innovation, The Net Zero Carbon Buildings Commitment, The Green Grids Initiative, The First Movers Coalition och såklart den kanske mäktigaste, om det händer fullt ut: GFANZ initiativ där man samlar ihop rådighet över kolossala 130 tusen miljarder dollar (!) och lovar att till 2050 ha satt dessa pengar i linje med 1.5-gradersmålet.

Det kommer ta tid att titta igenom alla dessa nya satsningar och sortera ut vilka som är relevanta i olika avseenden, men totalt sett representerar de den största trenden under årets klimattoppmöte. Från att vara en svårrörlig, förhandlingscentrerad och konsensusdriven process utvecklar sig nu COP-mötena till att också omfatta den här arenan och mötesplatsen för alla olika aktörer som vill dela, lära och committa sig till att öka klimattakten. Om man ska anta ett kritiskt perspektiv så blir det då också allt viktigare att syna alla dessa för att rensa upp från greenwashingliknande utspel där hypen kring nettonoll från alla möjliga aktörer också måste följas upp och göras jämförbara.

AMBITIONSGAPET STÄNGS
Ska man plocka fram det viktigaste huvudmålet för det brittiska ordförandeskapet så måste det vara ”Keep 1.5 alive”. Personligen tyckte jag från halvåret innan Glasgow-mötet att det var ett konstigt och orealistiskt mål. Vi skulle ju ha stora svårigheter att överhuvudtaget bryta de uppåtgående kurvorna, det var brist på klimatfinansiering, risk att fastna i svårigheter kring färdigställandet av regelboken osv osv. Att i det läget prioritera att höja ribban tycktes som en felprioritering och nästan dumdristiskt. Men uppsidan blev allt tydligare. Det handlar dels om respekt för de länder som inte har någon framtid i en två grader varmare värld. De länderna måste vara med och vara konstruktiva i klimatförhandlingarna. Dels handlar det om att ”siktar du mot stjärnorna så når du trädtopparna”. Och med tanke på att de preliminära analyserna av ökade klimatambitioner nu går att analysera närmast i realtid gjorde det att första veckans samlade aktivitet faktiskt resulterar i att utsläppskurvorna böjs nedåt (OM alla gör det de har sagt…). Först kom IEA med en preliminär analys som pekade ned mot 1,8 grader till nästa sekelskifte. Sedan kom Climate Action Tracker med en liknande analys, även om man var tydligare med att påpeka att detta verkligen var en maximalt optimistisk tolkning och det bygger på att löftena omsätts i utsläppsminskningar i närtid (och där har vi ont om tydliga och trovärdiga strategier). Notabelt är Indiens utsläppsminskningslöfte, och då menar jag inte nettonoll till 2070, för det är låååångt bort och delvis beroende på om andra hjälper till att bekosta resan, utan deras 2030-löfte om att nå 50% förnybar energi.

IMPLEMENTATIONSGAPET ÖPPNAR SIG!
Som en ren följd av att ambitionsgapet faktiskt skulle kunna gå att täppa till så skiftade samtalen i Glasgow mot att plötsligt så öppnar sig nästa gap. När alla mål är på bordet och finanssektorn tydligt signalerat att man tänker vara med och styra mot fossilfritt, då blir det uppenbart att vi nu har ett stort gap mellan dessa löften och de konkreta klimatåtgärder som måste till. Hur gör vi detta? Vart har vi störst potential? Vilka åtgärder är mest kostnadseffekta? Alla de frågor som jag hörde leder bara till en slutsats: Det måste till strategier, roadmaps och implementationsplaner på alla nivåer och för alla aktörer. Som är tidssatta och budgeterade. Ett nettonoll gör inte sig själv.

FRAMTIDEN FÖR KLIMATFÖRHANDLINGARNA
Diskussionen kring climate action kommer ta alltmer plats de kommande åren. I takt med att mognadsgraden ökar kommer fler och fler plattformar och samarbeten formas för att stötta i det arbetet. Fler och fler företag kommer röra sig och även utkrävas att uppvisa såväl trovärdiga strategier som data på hur man rör sig mot de uppsatta målen. COP-mötena kommer vara fortsatta viktiga, men kanske inte lika viktiga och inte på samma sätt. Man kommer behöva ta sig an de frågor där framsteg inte gjorts (t ex klimatskador) och även behöva följa framdriften samt avkräva de fortsatt ökande ambitionsnivåerna. Mötesplatsen är fortsatt viktig men den ändrar nog karaktär.

Sammanfattningsvis ser jag ljusare på framtiden än för några månader sedan. Jobbet är absolut inte gjort och vi behöver alla händer på däck, full fokus och sannolikt även en gnutta tur. Vilket faktiskt är ett framsteg gentemot läget för ett halvår sedan då vi snarare såg ut att röra oss mot en 3 grader varmare värld och med stora oklarheter kring globalt commitment. Vi är många i samhället som behöver spela en konstruktiv och aktiv roll i att implementera klimatomställningen i olika dimensioner och på olika skalor. På Sweco ser vi fram emot att bidra med full kraft och kapacitet.

(Något mindre varma) klimathälsningar
Andreas Gyllenhammar
Hållbarhetschef och klimatanalytiker

Författare
Andreas Gyllenhammar - civilingenjör, disputerad miljöanalytiker, hållbarhetsstrateg, keynote speaker, hållbarhetschef på Sweco.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.