Smarta städer

Den smarta staden är en stad med öppna sinnen. Med sensorer kan den se, höra, känna, lukta och smaka sig till digital information som bidrar till ett mer omtänksamt, effektivt, tryggt och hållbart samhälle.

Rapport från konferensen “Smart city and buildings 2019”

16 december 2019

För någon månad sedan, närmare bestämt den 29-30 oktober, hölls konferensen Smart city & buildings 2019 i Helsingfors. Elisabet Spross var där för Swecos räkning för att bevaka de stora frågorna inom smarta städer – vilka är de största utmaningarna och hur ser lösningarna ut? Här nedan följer hennes summering av konferensen:

Alla pratar om smarta städer men vad betyder det egentligen? I slutet av oktober var jag i Helsingfors i förhoppning om att få svar på detta.

Det pratades om alltifrån smarta kameror som tillsammans med AI kan räkna ut ett visst beteende och ge utslag om mönster bryts, till uppkopplade kontorsplatser som mha IoT-lösningar kan hjälpa dig att hitta lediga konferensrum och connected smart lights, dvs uppkopplade och sammanlänkande lyktstolpar som tänds upp och visar vägen hem för t.ex. ett barn som gått vilse.

Utöver digitala lösningar pratade några även om betydelsen av medborgarnas involvering för att bygga den smarta staden. Bland annat Pia Pakarinen, Deputy major education division i Helsingfors. Hon berättade om ”Helsinki participation model” som används för att involvera invånare i utvecklandet av stadsdelen Kalasatama som ska växa från ett par tusen invånare till att inrymma ca 20 000 invånare, arbetsplatser och service.

Jorge Saraiva ansvarig för det europeiska nätverket för city policy labs lyfte den del av smarthet som han tror kommer att utvecklas mest framöver, nämligen smart governance. Jorge menar att städer behöver ta sitt grundansvar och fokusera på policies och regleringar men med en modell som kan hantera den snabba teknik- och industriutvecklingen som sker. Ett sätt för städer att hantera den snabba utvecklingen och dess nya affärsmodeller är att etablera policy labs som undersöker vilka policies som bäst adresserar utmaningarna och som ger bäst resultat för samhället och dess medborgare. Det handlar om att sätta ramen och vara en ansvarstagande offentlig funktion samtidigt som det görs på ett sätt som inte missgynnar innovation. Ett exempel på när bristen på policies skapat problem var under IT-konferensen Web Summit i Lissabon i år. Världens stösta konferens för människor i tech-branschen. Elscooter-företag såg sin chans att göra affärer och marknadsföra sig till tusentals människor och investerare från hela världen. De dumpade elscootrar lite här och var utan någon hänsyn till framkomligheten. Detta skapade ett kaos för både stadsbor och besökare. Lissabon stad lärde sig av detta och skapade en ”sand box”, ett slags samarbetsforum mellan staden och elscooter-företagen för att undvika en upprepning av detta. 

Vi lever i en tid med en hög framväxt av digitala plattformsföretag. Vem ska ansvara för de digitala processerna – privata företag eller offentligheten? Många anser att kommuner måste ta en större roll i detta och sätta ramverket.

En talare som gav en annorlunda bild av den smarta staden var den brittisk-amerikanska författaren och entreprenören Andrew Keen. Han målade fram en dystopisk bild av den smarta staden som ett totalt öppet samhälle med öppna data och tillgång till all information om vad människor gör hela tiden. Han menar att affärsmodellerna runt data är det stora problemet och han lyfte Google och Microsoft som exempel på företag som är designade för att övervaka dess användare för att kunna rikta reklam. Ett problem med den smarta staden är enligt Andrew att den inte har lärt sig hur man glömmer, all data lagras. Utmaningen för den smarta staden är därmed att lära den att glömma vissa saker.

“Everybody speak about the good with efficiency and data as a solution for more efficiency. But no one speak about freedom and privacy”

Keen själv beskriver sig inte som en teknikmotståndare men han ser risker med dagens affärsmodeller och teknik och beskriver Singapore och Kina som de värsta tänkbara exemplen på smarta städer. I den smarta staden behöver vi också ha den ”dumma staden”, vi behöver skapa rum utan övervakning.

En annan talare som stack ut från mängden var Andrew Funk, ordförande i Homeless entreprenuer. Hans önskan är att socialt utsatta människor, som t.ex. hemlösa, inkluderas i skapandet av smarta städer. Ett sätt att göra det är att bjuda in hemlösa till sk. ”homeless hackathons” i syfte att lösa deras problem i staden. Andrew själv har levt som hemlös då han som entreprenör förlorade allt till dåliga investerare. Med sina egna erfarenheter vet han att vem som helst riskerar att bli hemlös och att det är människor som vill ha ett arbete och bidra till samhället. Men de behöver någon som sträcker ut en hand. Ett kreativt exempel på ett företag som startade av en hemlös man är Nozama.green, som försäkrar sina kunder om att allt som köps återvinns. Notera vad Nozama blir baklänges 😊

“We believe that the tech world can promote a symbiotic relationship between humans and technology to speed up the process of creating sustainable work and dignified housing for and with homeless people interested in telling their story and working to become active citizens again.”

Andrew Funk, ordföranden för Homeless entrepreneurs

Kari Liukko från Schneider electrics presenterade 5 hinder för utvecklingen av smarta byggnader.

1) För många underleverantörer. Egentligen är det otroligt att byggnaderna överhuvudtaget byggs.

2) Oviljan att investera mer – det går inte att skapa en smart stad utan att tillföra extra medel

3) Aktivt ägandeskap – ägarna/investerarna i nya smarta byggnader måste ta mer aktiv kontroll och ansvar för hela processen

4) Samarbete och nya affärsmodeller. Ingen ensam aktör kan själv åstadskomma förändringen.

5) Teknik – vilka byggnadsplattformar väljer vi så att de kan integrera med allt nytt som kommmer utvecklas

Elisabet Spross, på plats i Helsingfors

Så, blev jag något klokare av konferensen, gav den mig svar på vad den smarta staden egentligen betyder? Nja. Det korta svaret är att den smarta staden är alldeles för komplex för att enkelt beskrivas. Dessutom är den smart på olika sätt, i olika kontexter och för olika målgrupper. Den största utmaningen framöver tror jag kommer vara att designa den smarta staden på ett sånt sätt att den främjar hållbarhet och att dess fördelar kommer alla stadens invånare till gagn

Vill du veta mer? Kontakta Elisabet Spross

Profilbild
Författare
Jenny Carlstedt arbetar på Sweco med IT för samhällsutveckling och skriver gärna om utmaningarna med informationsflöden och behovet av digitalisering för våra framtida smarta samhällen.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.