Samhällsanalys

Hur ser morgondagens medborgare ut? Vilka är framgångsfaktorerna bakom en attraktiv kommun? Varför, när och var flyttar man? Hur skapas ett inkluderande samhälle? Här kommenterar och diskuterar Swecos samhällsanalytiker dagsaktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Vi reder ut varför samhället ser ut som det gör idag, och vad vi behöver tänka på i den fortsatta utvecklingen.

Plats på scen – jämställdhet i offentliga rum

4 september 2019

Idag är det en realitet i många kommuner att pojkar får en större del av idrott- och fritidsbudgeten än flickor. De flesta kommunalt finansierade aktiviteterna och idrotterna sker även i socioekonomiskt starka områden.* Karin Forss, genusvetare och konsult inom samhällsanalys, som i uppdrag analyserat användningen av skateparker och idrottsanläggningar från ett genusperspektiv svarar på några frågor om hur och varför aktörer kan arbeta för att göra offentliga rum mer jämställda.

Vad tillför ett genusperspektiv när vi vill förstå varför grupper finns eller inte finns representerade i offentliga rum?

Mycket! Ett exempel är att flera genusvetenskapliga forskare har intresserat sig för effekterna av att kvinnor, liksom många andra grupper, historiskt sett inte funnits representerade inom de institutioner som format vårt samhälle. Med det menar man att det framförallt varit manliga intressen och behov som styrt vad som byggts, var det byggts och hur. Och det gäller inte bara stadsplanering utan även de institutioner som reglerat och organiserat vårt samhällsliv.

Ett exempel är Riksidrottsförbundet (RF) som skapades 1903 för att organisera svensk idrott. Ett uttalat uppdrag för det nybildade förbundet var att ”organisera och kanalisera unga mäns otyglade krafter som skapade social oro”**. Innan RF bildades fanns kvinnliga idrottsföreningar och tävlingar, men i och med att idrotten organiserades kom många kvinnor att utestängas från anläggningar och tävlingar. Även om dessa institutioner inte uttalat försökte utestänga kvinnor och andra grupper från samhällslivet blev det många gånger en effekt.

Konsekvensen av att kvinnor historiskt inte haft tillgång till vissa arenor och offentliga platser är att tröskeln för att inta dem senare många gånger är högre. Det kan handla om att det redan finns en väldigt stark kultur kopplat till platsen som domineras av män – vilket gör att det reellt finns mindre plats att ta del av. Det bildas som en osynlig mur kring platsen.

Men om det är osynliga murar, inget som finns på riktigt, är det väll bara att ta plats?

För vissa personer, absolut. En ”mur” kan vara en utmaning, en push att jobba hårdare – något många upplever som både roligt och givande. Jag tror dock att de flesta kommer till en punkt, kanske några månader eller flera år efter det att man börjat med en idrott eller ett fritidsintresse, då man frågar sig hur mycket bättre man hade kunnat bli om man istället fick vara en del av gemenskapen redan från början. Att bli välkomnad, ha folk som tror på en och att ha förebilder att jämföra sig med och kämpa för att bli bättre än är viktigt både för utveckling och självkänsla. Sen finns det också de unga som väljer att inte alls satsa på en idrott eller aktivitet just för att de inte är trygga med att, bildligt talat, ta plats. Jag har intervjuat flera kvinnliga skejtare som började skejta nattetid, just för att slippa konkurrera om utrymmet i skateparken med pojkar och män samtidigt som de blev ifrågasatta av åskådare.

Hur kan samhället bidra till att göra offentliga platser mer inkluderande och jämställda?

En bra start är att inspireras av och lyssna till de kvinnor, män och transpersoner som omförhandlat traditionellt manliga rum. Jag nämnde exemplet med kvinnliga natt-skejtare ovan. Idag arrangerar många skateföreningar, ofta med stöd av kommunen, tjejskate och queerskate tider. På en sådan tid vet alla från en, i sammanhanget, minoritetsgrupp att de är välkomna till aktiviteten och inte kommer att bli ifrågasatta. En kommun anställde till och med kvinnliga skejtare som sommararbetare för att finnas på plats dagtid och uppmuntra och stötta unga tjejer i skateparken. Framförallt när man jobbar med barn och unga ska man inte underskatta vikten av positiva förebilder.

Det finns även intressanta exempel på hur man konkret kan bidra till att bygga bort maktstrukturer redan när en plats utformas. Sociologen Erving Goffman liknande staden vid en teaterscen där det finns en ”on stage” och en ”back stage” del. Den som är on stage är medveten om och trygg i det beteende som förväntas på en plats, till exempel en skejtare i en skatepark. Den som är ”back stage” tillhör platsen men kan öva upp sig utanför förväntade normer. I Göteborg stads (2014) parkprogram har man utvecklat Goofmans idé genom att lägga till begreppet och funktionen ”off stage”, ett mellanrum där man kan vara närvarande i aktiviteten men utan samma förväntan om att delta. För många kan ”off stage” bli en plats där man kan närma sig en aktivitet på det sätt man själv känner sig bekväm med. Om stadsplanerare tänker med dessa begrepp kan man utforma en aktivitetsplats så att det finns tydliga ”on stage”, ”back stage” och ”off stage” områden. På så sätt kan flera personer, med olika relation till platsen och aktiviteten få utrymme att utvecklas. Sen måste man såklart också tänka på trygghet och arbeta med belysning och angränsande promenadstråk så att så många som möjligt upplever platsen som säker att vistas på. Här är det viktigt att involvera olika perspektiv i trygghetsbedömningarna, inte bara flickor och kvinnors erfarenheter utan även HBTQ personer, personer med funktionsvariation och så vidare.

Ett perspektiv som återkommer i våra uppdrag är även vikten av att belysa och respektera de skillnader som finns både mellan och inom könskategorier. Många unga personer kanske inte vill skejta eller spela fotboll men de vill ha en väldigt bra bänk, med god uppsyn och regnskydd där man kan sitta och prata. Det är inte lika kostsamt som en skatepark, men det är minst lika viktigt att tänka på när man bygger en stad för alla.

Avslutningsvis är det avgörande att olika aktörer samverkar. De som bygger, planerar och verkställer måste samarbeta med de organisationer som finns på plats i vardagen såsom idrottsföreningar, fritidsgårdar och nattvandrare om deras behov och erfarenheter. Med rätt förutsättningar har dessa aktörer möjlighet att bryta ner maktstrukturer och göra platser mer inkluderande för alla.

Idag deltar Karin på Fastighetsmässan i Mölndal på panelen Flickor och det publika rummet


*Se t.ex. Dartsch, Norberg och Faskunger (Ed) (2018) Resurser, representation och ”riktig” idrott, om jämställdhet inom idrotten. Centrum för idrottsforskning 2018:2 och Fatty, Girtitili Nygren och Nyhlén. (2018) (O)kodade rum för rörelse. Forum for Gender Studies och Sundsvalls kommun

**Olofsson. (1989) Har kvinnorna en sportslig chans? Umeå universitet

Bilden är hämtad från Parker och naturområden, riktlinjer för jämställdhetsarbete. Göteborgs stad (2014)

Författare
David Rydberg Gruppchef Swecos konsulter inom samhällsanalys| Strategi, analys & utvärdering för hållbara samhällen.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.