För några veckor sedan beslutade stadsbyggnadsnämnden i Malmö om att införa en så kallad ”Kulturljudzon” i Sofielund. Konceptet kan jämföras med bullerzoner för industri och innebär kort och gott zoner där kulturen är prioriterad. Där får den ta plats och låta högt utan att generera klagomålsärenden.
Det pratas ofta om att vi ska bygga städer som är levande, vilket ju bör inkludera ett rikt kulturliv. Många vill bo centralt och ha nära till restauranger, pubar, konsertlokaler, teater mm., men vill samtidigt inte bli störda av aktiviteterna när de sitter i sina egna hem. Kan kulturljudzoner vara lösningen på det? Eller finns det en risk att all ny kulturverksamhet hänvisas till dessa zoner och således hamnar ute i industriområden? Riskerar de i så fall att bli mindre välbesökta?
Nu är kulturlivet visserligen ganska visset för tillfället ändå. Kulturen har tagit en hård smäll det senaste året och jag hoppas att det inte kommer att vara en allt för lång väg tillbaka för arrangörer, restauranger mm. när det väl är möjligt med en ”normal” verksamhet igen. Det ska bli spännande att se hur kulturlivet blir post-corona, med eller utan kulturljudzoner.
