Samhällsanalys

Hur ser morgondagens medborgare ut? Vilka är framgångsfaktorerna bakom en attraktiv kommun? Varför, när och var flyttar man? Hur skapas ett inkluderande samhälle? Här kommenterar och diskuterar Swecos samhällsanalytiker dagsaktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Vi reder ut varför samhället ser ut som det gör idag, och vad vi behöver tänka på i den fortsatta utvecklingen.

Jag röstar!

31 maj 2019

Sweco har på uppdrag av MUCF tagit fram inspirationsskriften Jag röstar! – en beskrivning av åtta projekt som ingått i myndighetens arbete för ökat valdeltagande. Rapporten finns att läsa här.

Erik Cederberg(via David Rydberg) är samhällsanalytiker på Sweco. Erik har i samband med det nyss genomförda valet till Europaparlament, där det för första gången sedan 1994 var ett ökat valdeltagande,  tagit tillfället i akt att begrunda de lite mer filosofiska grundvalarna – varför är ett högt valdeltagande av godo?

Tänk dig en ko. Kanske klassisk svensk låglandsboskap, den vitsvarta mjölkkoras som är Sveriges vanligaste. Tänk dig att du ska gissa vikten på kon. Den står där framför dig, lojt idisslandes, snällt plirandes. Käkarna maler i sidled, de fyra magarna mullrar. Flugorna surrar i komockorna vid dess fötter, i extas över den läckra buffén. Kon tycks fråga: ”Vad väger jag?”

Så: Du ska göra en uppskattning av kons vikt. Du rådbråkar ditt sinne, kopplar upp ditt rationella tänkande och försöker omsätta kokroppens volym i mjölkpaket, som du ju vet väger cirka ett kilo. Efter en stund slår det dig att nötkreatur och mjölk förmodligen inte har exakt samma densitet, och du slänger irriterat din beräkning i den mentala papperskorgen. Du kopplar ner din rationella del av hjärnan, och drar en nummerlapp ur intuitions-tombolan istället. Rassel, rassel, prassel: 1 ton.

Du överväger gissningen. Vad finns det annars som väger ett ton? Väger inte en elefant typ ett ton? (Du har fel. En afrikansk elefant-tjur väger snarare fem till sex ton.) Så, du justerar ner din gissning ordentligt, till en halv (felaktig) elefant.

”Kon väger 500 kilo!” utropar du bestämt. Den fortsätter idissla, oberörd. Snällt plirandes, mulen malandes. Den har uppenbarligen inte facit, eller ingen lust att korrigera dig.

***

Det visar sig vid invägning att du har 200 kilo fel. Den genomsnittliga svenska låglandsboskapen, som vårt exempel representerar, väger 700 kilo. 1 ton var visserligen mer fel än 500 kilo, men båda dina estimat var ganska långt ifrån sanningen. 30–40 procent fel, faktiskt.

Tänk dig nu istället att ni var sex personer som skulle gissa, istället för du ensam. Två gissar på din ursprungliga uppskattning om ett ton. Två gissar på 500 kilo. En galning gissar på 1500 kilo, och en annan dåre på 200.

Notera att ingen avlägger en bättre gissning än vad du gjorde. Två av de gissande är helt ute och cyklar, med 70 respektive 114 procents fel.

Vet du vad de sex personerna gissar på i genomsnitt?

683,33 kilon. Knappt 17 kilo fel. Drygt två procent fel, sett till djurets verkliga vikt.

***

Filosofisk majoritarianism är den vetenskapsteoretiska ståndpunkt som menar att gruppen är smartare än individen. Så länge ingen systematisk bias föreligger i gruppens uppfattning – t.ex. att kor är gjorda av bomull – så kommer deras genomsnittliga bedömning vara mer pricksäker än en slumpvis vald individs. Det är en fråga om normalfördelning; estimaten kommer att bilda en sk. bell curve eller Gausskurva. Ju fler individer som får gissa desto mer jobb gör normalfördelningen åt oss, analogt med att det är lättare att gissa utfallet av 1000 singlade slantar (”500 krona, 500 klave, give or take”), än av en singlad slant (”ingen aning”).

Det är också rimligt att anpassa sig efter majoritetens uppfattning i frågor där varje given individ har en större sannolikhet att ha rätt än fel, om än så lite. Är gruppen tillräckligt stor, så kommer majoritetsuppfattningen faktiskt vara korrekt med säkerhet (sannolikhet som närmar sig 1). Marquis de Condorcets jury-teorem, först presenterat i Essai sur l’application de l’analyse à la probabilité des décisions rendues à la pluralité des voix (1785), ger oss att om sannolikheten (p) att vara korrekt är större än 0.5 för varje given person som röstar, så kommer ett ökande antal personer som röstar öka sannolikheten att utfallet av röstningen är korrekt. Sannolikheten att gruppen har rätt närmar sig 1, när fler medlemmar läggs till gruppen.

***

Möjligen behövs ingen filosofisk djupdykning för att understödja vår representativa demokrati. Få ifrågasätter den i grunden. Jag vågar hävda att majoriteten är för demokrati. Vilket, givet filosofisk majoritarianism, innebär att alla som inte är det genast borde anamma denna ståndpunkt.

Författare
David Rydberg Gruppchef Swecos konsulter inom samhällsanalys| Strategi, analys & utvärdering för hållbara samhällen.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.