Smarta städer

Sweco planerar framtidens smarta städer och samhällen. Städer och samhällen som är trygga, inkluderande och lustfyllda platser att bo och vistas i, och som planeras med de globala hållbarhetsmålen som grund.

Innebär Covid-19 slutet för smarta transportlösningar?

17 september 2020

Sedan mars har vår tillvaro och våra resvanor väsentligt förändrats på väldigt kort tid. Rusningstrafiken in till staden har reducerats rejält, kollektivtrafiken kör med reducerad kapacitet och flygtrafiken står i princip helt still. Orsaken är givetvis rådande rekommendation att inte vidta onödiga resor utomlands samt att om möjligt jobba hemifrån. Att åstadkomma en sådan beteendeförändring hos användare är normalt en stor utmaning, som vi gärna sett tidigare för att nå uppställda miljömål.

Så om vi har mindre behov att av att resa, kapacitetsproblem på vägarna är väsentligt mindre, utsläppen från och olyckor i trafiken har minskat kraftigt och helt plötsligt känns ambitiösa miljömål möjliga. Varför ska vi då utveckla ny teknik för ett problem som inte längre finns? Varför behövs då självkörande bilar och lastbilar eller eldrivna färjor och flyg?

Samhällen står aldrig still, de utvecklas ständigt liksom dess medborgare och dess behov och förutsättningar. Befintliga lösningar och produkter ersätts av nya. Det föds nya idéer hela tiden, teknisk innovation kommer alltid ske, och har alltid skett. Transporter kan alltid bli bättre, miljöpåverkan minska och trafiksäkerheten öka.

Det som Covid-19 medfört är nya förutsättningar för transportsektorn som vi behöver anpassa oss till. Det skapar nya möjligheter där en innovation skapar oanade förutsättningar för helt nya innovationer, och det kan vara lönsamt. Tekniska lösningar driver fram nya affärsmodeller snarare än tvärtom. Det betyder att företag som ökar sin innovationskapacitet står bättre rustade för framtida prövningar.

Inom transportområdet har det faktiskt inte skett ett väsentligt tekniksprång på väldigt lång tid. Det pågår intensiv utveckling av befintliga produkter, och det är bra, men kanske är tiden inne för ett rejält kliv enligt talesättet att nöden är uppfinningarnas moder. Betrakta utvecklingen av ett självkörande fordon, som innebär en rad fördelar, men är en vidareutveckling av en befintlig produkt. Lösningen skapar även en ny affärsmodell, en förarlös buss kan innebära en 50% kostnadsbesparing för en kollektivtrafikoperatör. En sådan möjlighet måste givetvis utforskas ordentligt.

Det senaste stora tekniksprånget inträffade i slutet av 1800-talet och tidsepoken som kallas La belle époque, ”den ljuva tiden”, i Frankrike. Under den tidsperioden förändrades samhället i grunden av en lång rad uppfinningar. Innovationer som flygplan, bil och motorcykel lanserades, det var tekniska utvecklingar som väsentligt förändrade folks liv och vardag. Det fanns även en stor tilltro till tekniken vilket skapade ett innovativt klimat där tekniken drev utveckling. Idag har vi möjligen en mer sund inställning till praktiska tester och säkerhet i verklig miljö. En strategi där nya lösningar testas gradvis är fördelaktig, dels för att vänja invånare vid ny teknik dels pröva regelverket och validera tekniken. Om försöken blir framgångsrika skalas de upp genom ökad geografisk omfattning, fler fordon och fler användare med sikte på fullskalig implementation.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth citerades i en artikel i Ny teknik (20200824) om att test av självkörande fordon utan förare snart är möjliga att genomföra: ”Vi förbättrar förutsättningarna för utveckling av självkörande fordon i Sverige. Automatisering och elektrifiering går hand i hand, och är helt avgörande för att vi ska ligga i den tekniska framkanten och nå klimatmålen”.

Men ny teknik ställer samtidigt nya krav samhället, både på den fysiska och digitala infrastrukturen. En intressant fråga är hur mycket en stad bör förändras för att dra nytta av den fulla potentialen av nya löskningar? Leverantörer ställer krav på anpassningar som kan vara problematiska för en väghållare. Krav som dedikerade körfält, linjer i asfalten, breda och jämna gator, tillgång till el eller korridorer med snabb uppkoppling för att möjliggöra datautbyte. Då inställer sig frågan om den fysiska infrastrukturen överhuvudtaget ska anpassas till ny teknik? Fysisk infrastruktur som vägar, tunnlar och broar har en väsentligt längre livslängd än innovativ teknik, speciellt där potentialen ännu inte är validerad. Därför anser jag – ny teknik bör anpassa sig till det befintliga fysiska rummet om siktet är inställt på skarp implementering i närtid men förvänta sig en kraftigt utbyggt digital infrastruktur (tex 5G) som är betydligt enklare att etablera.

Som ni förstår innebär innovation och ny teknik så mycket mer än bara teknikutvecklingen i sig. Därför är det viktigt att bygga upp nödvändiga stödsystem och etablera samarbeten. I Sverige har vi en lång tradition av framgångsrika samarbeten mellan näringsliv, akademi och myndigheter.

Så låt oss hoppas att vi är på väg mot en tid utan Corona, en ljuv tid med an annan inställning till mobilitet. Den närmaste framtiden blir väldigt intressant avseende teknisk utveckling. Blir det kanske en hyperloop mellan Stockholm-Silicon Valley?

Thomas Sjöström
Författare
Jag är civilingenjör inom kommunikation och transportsystem och har 17 års yrkeserfarenhet inom transportområdet från olika roller både som konsult och kommunal tjänsteman. Jag drivs av att validera nyttan av innovationer och att införa praktiska lösningar som är till nytta för användaren, staden och företag. Genom yrkeslivet har jag arbetet inom smart stad och digitalisering av transportsystemet på både strategisk och operativ nivå.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.