Filmskaparen, framtidsspanaren och den ”kritiska designern” Keiichi Matsuda har med finansiering via Crowdfunding skapat en smått fantastisk (och oroande) kort film om hur vi möjligen inom kanske 5-10 år skulle uppleva att röra oss igenom en stadsmiljö, där vi med hjälp av sk Augmented Reality (AU) hela tiden matas med synkroniserad information.
Filmen utspelar sig i första personperspektiv, det vill säga att Du ser utifrån ditt eget perspektiv och du rör dig genom en värld där gränsen mellan den verkliga världen och den digitalt utökade världen är väldigt uppluckrad.
Jag tycker filmen lyfter ett antal mycket relevanta frågor:
Kommer vi kunna hantera ett konstant visuellt och akustiskt informationsbrus, som kommer få dagens problematik kring att vi hela tiden tittar ner på våra smarta telefoner att verka som en närmast naiv och romantisk tillvaro? Betraktaren i filmen översköljs konstant med mängder av information, som dels är relaterad till platsen man befinner sig på och handlingarna man gör där och dels relaterar mer av ett konstant flöde av input från olika externa källor, till exempel ”livscoacher”, epost, telefonsamtal med mera.
Begreppet ”Gamefication” eller ”spelifiering” illustreras också, då betraktaren i filmen uppenbarligen hela tiden samlar poäng av olika slag, poäng som man hela tiden är livrädd för att förlora. I filmen innebär detta ännu ett lager av stress som verkligen ligger långt från den mentala avkoppling och rekreation man annars brukar associera med datorspel.
I en digitalt förstärkt värld ökar troligen riskerna för missbruk av personlig data och, inte minst, hackande. Huvudpersonen får uppleva av alla dessa risker på ett rätt kännbart sätt.
Genom AU kan vi snabbt få relevant (och uppenbarligen lika irrelevant) information som bland annat upplyser oss om hur vi hittar i den smarta staden, intressanta platser och till exempel reklam om olika typer av erbjudanden i butiker. Men, som tydligt illustreras i filmen, så kanske vi får för mycket information, så det blir svårt att skilja det intressanta från det meningslösa och i kampen om utrymmet i vår varseblivning kommer olika typer av reklam och spel troligen mycket snabbt accelerera den visuella och auditiva nivån till nivåer som kommer kännas mycket besvärande.
Kanske vi ser här illustrerat hur den av AU förstärka Smarta staden kommer upplevas av den stora massan av innevånare, de som kanske inte har något alternativ till att välja den reklamfinansierade varianten? Och som bekant – om någonting är gratis är det troligen du som är produkten… Kanske kommer det finnas en digital överklass, som har råd att betala sig fria från det digitala bruset och bullret och ha AU som är mer strömlinjeformat, precis och tystlåten. En elegantare form av AU helt enkelt? Det kanske kommer vara så att tillgången till kvalitativ AU kommer bli en demokratisk och därigenom också politisk fråga inom en inte alltför avlägsen framtid?
Om vi adderar AU-tekniken till den helt digitala VR-tekniken och dessutom slänger in den alltmer komplexa 3D-displaytekniken med bland annat OLED-teknik kan man lätt se en digitalt förstärkt framtidsvärld som innebär rätt stora utmaningar för hela samhället. Hur kommer vi kunna balansera mellan för- och nackdelar, förståelse och förvirring och mellan information och infobrus? Vi kommer säkert behöva ge oss själva rast från det digitala och ge oss ut i en analog natur för att låta våra sinnen få lite välförtjänt icke-digital vila och återhämtning. Frågan är om hur många som kommer ha tid, råd och vilja att göra det? Ännu en lyx-fråga?