Bygg bättre

Bygg bättre-bloggen levererar reflektioner och rapporter rörande hållbara byggprocesser och vad som konkret ska till för att skapa dem. Swecos konsulter ger interna och externa trendspaningar och djupdykningar i branschens hållbarhetsmässiga hotspots.

Hur når vi den fulla potentialen i cirkulär masshantering?

6 september 2021

Författare Anneli Prestfeldt- Teknikchef Environment and Planning, Sweco

Kan du inte skriva ett blogginlägg om masshantering? Frågan kom från min kollega Anna-Emilia som också är hållbarhetschef infrastruktur på Sweco. Jättegärna, sa jag. Sen började jag fundera mer exakt vad jag ville skriva om. Kanske ett snärtigt inlägg om cirkulär ekonomi? IPCC:s senaste rapport kopplat till masshantering? Återanvändning av betong med anledning av #Cementa? Jag landade till slut i ett ämne som är så otroligt aktuellt och viktigt att lyfta, hur vi når den fulla potentialen i cirkulär masshantering!

Jag tänkte börja med min önskelista över några saker jag vill se framåt, i syfte att förbättra förutsättningarna för en cirkulär masshantering:

  • Att utredningar avseende avfallslagstiftningen ska utgå från en övergripande genomgång av avfallsbegreppet, inklusive definition av biprodukter och tydliga end-of-waste kriterier.
  • Införande av undantag från avfallsbegreppet för icke-förorenad jord och stenmaterial som håller juridiskt.
  • En samlad bedömning av de författningsförslag som anknyter till åtgärder för cirkulär ekonomi tillsammans med de förslag som kan följa av Naturvårdsverkets uppdrag att utreda hanteringen av jord- och schaktmassor, entreprenadberg och annat naturligt förekommande material som kan användas för anläggningsändamål.
  • Mer vägledning i gränslandet mellan avfall och produkt. Framtagande av särskilda end-of-waste kriterier för olika typer av avfall, t.ex. bygg- och rivningsavfall eller jord.
  • Fler branschspecifika utvecklingsprojekt där frågeställningen om återanvändning av avfall som ny produkt behandlas.
  • Ny/kompletterad vägledning kring återanvändning av avfall i anläggningsarbeten med fler ämnen inkluderade, framräknade nivåer för när tillståndsplikt gäller, möjlighet till platsspecifik bedömning och som är kopplad till påverkan på miljökvalitetsnormer.
  • Vägledning kring återanvändning av förorenade massor som ersätter användning av riktvärden som KM och MKM vilka idag används i avsaknad av annan vägledning.

I takt med att vårt samhällsbyggande ökar växer också behovet av stora mängder material för byggnation. Stora mängder naturresurser i form av sand och grus, krossmaterial från bergtäkter behövs. Samtidigt deponeras stora mängder schaktmassor, bestående av t.ex. jord, sten och grus. Deponeringen sker många gånger långt ifrån platsen där massorna har grävts upp vilket leder till ökad miljöbelastning på grund av transporter.  En mer cirkulär hantering av massor syftar till att minska mängden deponerade schaktmassor, minska användningen av jungfruligt jord- och bergmaterial samt att minska mängden transporter. I infrastrukturprojekt är det t.ex. inte ovanligt att helt rent naturmaterial som grävts upp i samband med byggnation måste skickas till deponi. Enbart på grund av hur vår lagstiftning ser ut. För att inte tala om svårigheterna med att få återanvända s.k. entreprenadberg inom ett tunnel- eller vägprojekt på grund av att detta bergmaterial ses som avfall.

Många frågor vid återanvändning av massor

Självklart menar jag inte att vi helt okritiskt bör få återanvända massor. Alla massor lämpar sig inte för att återanvändas. Hur vi får eller bör hantera och återanvända olika sorters massor är en stor fråga, eller egentligen en myriad av många små. Vad är det för typ av avfall? Pratar vi återanvändning av massor inom eller utanför arbetsområde? Vilken verksamhet har tidigare varit på platsen, har denna verksamhet kunnat orsaka föroreningar i avfallet och i så fall vilka? Hur ska omfattningen av provtagningen se ut? Vilka ämnen ska vi titta på? Vad ska vi jämföra med och vilka halter är okej? Finns det en modell för spridning av eventuella föroreningar som är representativ? Ska materialet återanvändas på annan plats, hur ser förhållanden ut där? På vilken nivå ligger grundvattnet och i vilken utsträckning är det skyddsvärt? Finns det skyddad natur?

När har man utrett nog mycket för att vara säker? Frågorna vid återanvändning av massor är många och ofta komplexa. Detta är vardag för oss som arbetar med återanvändning av massor och vägledningen på området är tyvärr nästan obefintlig. Det handlar om utredningar och bedömningar som kan vara mycket svåra att göra, ibland lite likt frågeställningen ”Hur långt är ett snöre?”. Tyvärr leder denna otydlighet många gånger till att massor som skulle vara möjliga att återanvända i hög utsträckning ändå körs på deponi.

Behov av tydligare vägledningar

För över tio år sedan gav Naturvårdsverket ut sin vägledning om återvinning av avfall i anläggningsändamål, handbok 2010:1. Jag hade då bara jobbat i några år i avfallsbranschen och såg verkligen fram emot denna vägledning med stor tillförsikt. Handboken syftade till att vägleda i bedömningar kring miljö- eller hälsorisker med återanvändningen av avfallet. Branschen hoppades på att det nu skulle bli tydligare och lättare att göra bedömningar, att veta prövningsnivå och vad som är en acceptabel miljöpåverkan. Sedan dess har återvinning av avfall i olika sammanhang tyvärr snarare försvårats än underlättats. I handboken saknas riktvärden för många viktiga ämnen och det saknas tydlighet kring när återanvändningen är tillståndspliktig eller anmälningspliktig. Nivåer av föroreningar för när återanvändning är anmälningspliktig, dvs. när man måste anmäla användningen till sin tillsynsmyndighet har tagits fram. Dessa tillämpas tyvärr i praktiken istället som en gräns för att förbjuda återanvändning i de fall halterna är över vilket är helt i strid med syftet.  Ute i anläggningsprojekten leder detta till att stora mängder massor behöver köras på deponi vilket i sin tur medför ökad klimatbelastning och sämre resursanvändning.

Stöd finns heller inte för att räkna fram egna platsspecifika halter, t.ex. likt det som finns för riskbedömning av förorenade områden. Arbete med uppdatering av handboken pågår, men arbetet tar tid. I juni 2021 släppte Naturvårdsverket en efterlängtad vägledning avseende undersökning av avfallets innehåll och egenskaper, vilken ansluter till handboken. Vägledningen syftar till att beskriva hur undersökningen av avfall inför återvinning i ett anläggningsändamål bör gå till och ställer höga krav på kunskap om avfallet. Ett bra steg på vägen.

I januari 2021 lämnade Miljödepartementet en promemoria på remiss. I promemorian, ”Ordning och reda på avfallet”, lämnas förslag som syftar till att förbättra avfallshanteringen och öka tillsynsmyndigheternas möjligheter att säkerställa syftet med miljöbalken. I promemorian föreslås ett antal ändringar i både miljöbalken och förordningar.

Ett stort antal remissvar har inkommit. Bland annat anförs i remissvaren att bergmaterial, returasfalt och andra anläggningsmaterial inte i samma utsträckning genom återvinning kommer att kunna återföras i den cirkulära materialhanteringen. Detta bland annat på grund av att många idag existerande anläggningar som mottar, lagrar och bearbetar t.ex. lätt förorenad jord, asfalt eller tegel blir tvungna att söka tillstånd för miljöfarlig verksamhet. En tillståndsprocess är krävande, både avseende tid och kostnad. Det blir också mycket svårt att upprätta tillfälliga masshanteringsstationer t.ex. i samband med stora infra- eller industriprojekt. Förslagen kommer sannolikt också att leda till att många befintliga masshanteringsstationer kommer att behöva lägga ner sin verksamhet.

Ni undrar kanske vad jag vill med allt detta? Jo, under en lång tid inom avfallsbranschen har vi väntat och hoppats på att läget ska förbättras, att mer stöd ska komma, att det krångliga och ibland svårförståeliga regelverket ska förtydligas och att våra lagar, regler och vägledningar ska börja lira med varandra inom avfallsområdet. Men. Är det inte dags nu att sluta vänta? Att istället, på riktigt, få till möjligheterna till en bättre resurshantering? Jo, vi är nog många som tycker det. Så med återkoppling till önskelistan i detta inläggs början… – Kom igen nu ni som bestämmer, nu kör vi!

Författare
Anna-Emilia Joelsson är hållbarhetschef för Swecos infrastruktursegment och har som särskilt fokusområde att få en skaleffekt i hållbarhetsfrågan genom att lyfta hållbarheten i vanliga byggprojekt som ligger vid sidan av de projekt man oftast tänker på i hållbarhetssammanhang.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.