Ibland kan arbetet för att skydda den biologiska mångfalden synas stort och övermäktigt, och handla om naturreservat någon helt annanstans. Så behöver det inte vara. Var och en som har medbestämmande över någon form av gräsplätt kan göra skillnad. Ta avstamp i den Biologiska Mångfaldens Dag, ta möjligheten, låt gräsmattan bidra till ökad biologisk mångfald!
Blunda och tänk dig ett villakvarter sommartid, kanske en söndag eftermiddag. Vad hör du? Ljudet av gräsklippare, den ena efter den andra. Ta en promenad i kvarteret. Vad ser du? Kortklippta gräsmattor, den ena efter den andra. Tänk dig att du bor i en av villorna och ska resa bort ett par veckor, vad ber du grannarna om? Att ta in posten, vattna blommorna och klippa gräset. En kortklippt, enhetlig gräsmatta har blivit själva symbolen för en välskött trädgård, men är ur biologisk mångfald-perspektiv närmast att jämställa med en öken. Dessutom bidrar alla dessa gräsmattor till att stadsmiljöer världen över blir alltmer likformiga.
Därför är initiativ som #ängsupproret så värdefulla. De sätter fingret på att något annat är möjligt, och att alla kan vara med – hushåll med trädgård, fastighetsägare, hyresgästs- och bostadsrättsföreningar med innergårdar, städer med parker, vägrenar och rondeller.
I ”Giv os naturen tilbage” visar danska ”Hundra Procent Bonde” Frank Erichsen hur kommunen Hjørring på kort tid och med små insatser kan bli en fristad för vilda bin, fjärilar och andra insekter. Uppmärksamheten har blivit enorm och i den andra säsongen ska hela Danmark ta efter. Många av de fram- och motgångar de haft, gäller också här. Som att vildvuxet, midjehögt gräs av många förknippas med fästingar och ormar.
Låt oss också komma ihåg att gräsmattan fyller sociala funktioner – här kan barnen leka, picknickfilten rullas ut och krocket spelas. Men kanske behöver inte hela gräsmattan vara klippt, den kanske kan klippas mindre ofta eller inte så kort, och det kanske går fint att ha många olika örter och gräs snarare än ett fåtal arter? Då får man vara beredd att bemöta ett oroligt ”Vad ska grannarna säga?” om en gräsmatta som ser vildvuxen ut. Det motverkas med att berätta att detta inte är en slarvigt skött trädgård, utan ett projekt av betydelse för den biologiska mångfalden.
Många är redo att utmana dagens typ av gräsmattor, visar en studie från SLU. En bra början kan vara att lämna en del av gräsmattan oklippt och ge de arter som hittar hit en chans. Den ”höga” gräsmattan är dessutom ofta en ganska näringsrik miljö som, tvärtemot vad många tror, inte är särskilt artrik utan domineras av ett fåtal arter som tistlar och klöver dominerar. En ängsmark med högre artrikhet är en annan möjlighet, men kräver magrare jordar och slåtter eller betande djur. Men nästan oavsett vad du gör är det bättre för den biologiska mångfalden än en välklippt gräsmatta.
I den mer artrika trädgården är förstås gräsmattan inte allt. Vilka buskar vi väljer, vilka träd som står – det är ju en trädgård – är också viktigt. Här imponerar Stockholms stads nya handlingsplan för biologisk mångfald, med stadsdelsvisa åtgärdsprogram för biologisk mångfald med fokus på specifika arter och miljöer, men också t.ex. Sigtunas arbete med att låta döda träd finnas kvar för insekters och fåglars skull.
Ibland kan arbetet för att skydda den biologiska mångfalden synas stort och övermäktigt, och handla om naturreservat någon helt annanstans. Så behöver det inte vara. Var och en som har medbestämmande över någon form av gräsplätt kan göra skillnad. Ta den möjligheten, låt inte gräsmattan vara öken!
Kommentarer
Kommentarer är stängd.