EU-taxonomin. Många ord, en ”gyllene standard”, en regulatorisk koloss. Vissa bleknar och backar, på andra lyser det i ögonen. Kan man som vinstdrivande verksamhet ha någon glädje av EU-taxonomin eller är den bara ett nödvändigt ont? Vilken hjälp kan man få, varför skulle man vilja ha den och hur gör man för att undvika dyra konsultnotor? Möt några av Swecos EU-taxonomikonsulter i Snillen spekulerar ett panelsamtal.
Rasmus Rydberg, hur bidrar ditt uppdrag till ett bättre byggande? ”Vi har ett multinationellt projekt åt en av de större fastighetsägarna. Delar av EU-taxonomin är ju oerhört tydlig, andra delar lämnar mycket till tolkning och hänvisar till nationella regler. I vårt projekt bedömer vi vilket lagstöd det finns i de olika länderna för den ekonomiska aktiviteten 7.1, Nybyggnation. Vad innebär det till exempel för klassning om fönstren ska vara energieffektiva i Sverige jämfört med Nederländerna eller Tjeckien? Sweco-konsulter i sju länder är inblandade, det är magiskt att kunna erbjuda att vi samlas över gränserna i ett projekt på detta sättet.”
Jenny Noreng & Co, ni har ju gjort ett stort antal bedömningar av fastigheter. Vad handlar det om? ”Hittills har kunderna huvudsakligen varit investerare i mycket tidiga skeden som ska köpa en fastighet och har intresse av att titta på ESG-frågor. De vill som en del av sin Due Diligence veta till vilken omfattning byggnaden uppfyller taxonomikraven. Vi väver också ihop det med kundens egna hållbarhetsmål, trattar ner det till olika verksamhetsområden och därmed skapas en checklista, eller ett verktyg. Vår roll är att titta på miljöaspekterna och till viss del det socialt ansvarstagandet av ESG-området. Där kommer ju sedan Moas område in med klimatfrågan. Taxonomin är i princip är skriven på det sättet att ingen kommer undan att jobba med klimatanpassning om man vill säkerställa att uppfylla kraven på att vara linjerad.”
Snygg passning. Moa Hamré, bollen är din. ”Det är framförallt fastighetsbolag som kontaktar oss som ska rapportera enligt taxonomin och de behöver då följa miljömålet om anpassning till klimatförändringar. De behöver visa på att de har koll på vilka klimatrisker som påverkar deras fastigheter, hur sårbara dessa fastigheter är för risken och en bedömning av klimatanpassningsåtgärder för att minska risken.
Måste man vara en fastighetsgigant för att kontakta er eller räcker det om man har en enskild fastighet? ”Vi bedömer relevanta klimatrisker för enskilda objekt såväl som fastighetsportföljer på flera hundra fastigheter. Och vi kan lägga det på olika ambitionsnivåer. Det rör risker som t.ex. översvämning från skyfall, sjöar och vattendrag, stigande havsnivåer, markstabilitet och värme.
Jo, värmen har vi märkt. Globalt sett är de senaste sju åren de varmaste som uppmätts. ”Precis. Sedan kan vi prioritera vilka fastigheter de ska gå vidare med först, och identifiera vilka klimatrisker de ska prioritera för att minska sina risker. Våra nederländska kollegor, som länge haft stora problem med höga vattennivåer och avrinning ligger i framkant och har tagit fram verktyg för detta. De verktygen bygger bland annat på nederländsk försäkringsdata.”
Mm. Det har ju förekommit fall där svenska försäkringsbolag vägrar försäkra en ännu icke uppförd byggnad, om den byggs på den plats det är tänkt. I Danmark och Tyskland finns det också fall där man vägrat försäkra även befintliga byggnader. Men det låter ändå dyrt. Tänk alternativkostnad. Det kostar mer att inte göra något.
Du menar, som Köpenhamn där man river upp hårdgjorda ytor och bygger om för 11 miljarder danska kronor, efter översvämningarna 2011? Och översvämningarna i Dalsland och Gävle som orsakade samhällskostnader för över två miljarder svenska kronor? Eller de nära 200 människorna som omkom i översvämningarna i Tyskland och Belgien 2021? Jag vill slå ett slag för kostnadsnyttoanalyser. En åtgärd kan ju ha en positiv effekt på andra delar också. Ett exempel är ju blågröna lösningar. De blir multifunktionella och får synergieffekter som ökar andra värden samtidigt som de minskar klimatriskerna. Vi har under många år genomfört kostnadsnyttoanalyser för översvämning och skyfall. Vi räknar på de förväntade skadekostnader som uppstår över en längre tidshorisont om vi inte gör åtgärder och jämför dessa med kostnaderna för olika åtgärder. Genom kostnadsnyttoanalyserna kan vi se om och vilken typ av åtgärd som är samhällsekonomiskt motiverad att genomföra. Alternativt så räknar vi på vilken åtgärd som reducerar klimatrisken till lägsta kostnad. På senare år har vi på nationell och regional nivå börjat räkna på hur ras, skred slamströmmar och erosion påverkas av de förväntade klimatförändringarna.
Christopher Nilsson, berätta om ditt projekt. Från BREAAM, LCA och täthetsprovningar till EU-taxonomi, var är den gemensamma nämnaren? ”Mina kunder just nu är entreprenörer och vill ha hjälp med alla mål. Jag jobbar med lufttäthet, energi och LCA, så när man tar med DNSH (Do no significant harm, red anm.) är jag en bra bit utanför min hemmaplan. Det blir ju så mycket mer effektivt att ha kompetenser inom ekosystem, vatten och biologi på chattavstånd. Vi kommer in mycket på detta i och med att vi BREEAM-certifierar, och det finns många synergier där emellan. I många fall har vi kunnat använda resultaten från klimatriskanalysen som exempelvis Moas gäng har gjort till BREEAM in use-certifieringar.”
Jenny Noreng, räcker det med att identifiera klimatrisker? Nej. Man måste upprätta åtgärdsplaner också. Att slutföra hela arbetet kan bli kostsamt när man har många hundra fastigheter, som en del kunder har. Där får vi jobba på andra sätt, transparent och väldigt nära kundens förvaltningsorganisation.
Det är fyra uppdrag av olika karaktär och olika kunder. Undertecknad ska själv inleda ett uppdrag där kunden är en större kedja som hyr sina lokaler. Genom att förstå hur EU-taxonomin kan jobba för dem och hur den kan bidra till deras affär vill de skaffa sig en bättre förhandlingsposition gentemot sin motpart. Jag tänker ju att det vore smart att bygga i linje med EU-taxonomin från början, spara bland annat bedömnings- eller åtgärdskostnader senare och därmed ha en affärsfördel?
Jenny? ”Ja. Punkt.”
Christopher? ”Ja. Det vill ju mina aktuella kunder. De siktar alltid på BREEAM:s högre betyg på sina projekt.”
Moa? ”Ja. Hanterar man inte sina risker vid byggnation blir det betydligt dyrare och svårare att göra det sen. Det kan gå, men det blir dyrare.”
I vilken utsträckning görs det då? Och om inte, vad är haken? För skyfall finns det standarder kring hur man ska beakta ett framtida klimat, det jobbas mycket med det idag. För vissa andra områden saknas det motsvarande standard, som t.ex. markstabilitet. För vissa områden finns det också otydligheter i kriterierna, vilket skapar en del huvudbry när det kommer till tolkningssituationer.
..och det roliga, vad är fördelarna? Hållbarhetsdriven affärsutveckling, anser undertecknad. Att jobba in EU-taxonomin i ett tidigt skede gör att man får bättre finansiering sedan. Till exempel släpper Handelsbanken ett Klimat & energilån inom kort. Forskningen är inte entydig rörande huruvida ett bolag med genomgående väl integrerat ESG-arbete påverkar börskurserna, studier pekar på både samband och bristen på samband. Det som står klart är fler bolag har börjat sätta interna koldioxidpriser i väntan på lagstiftning. 12 av Sveriges 100 största bolag gör det, däribland Volvo Cars och H&M. Ytterligare sju planerade att införa det enligt samma enkät gjord av DI och Aktuell Hållbarhet (2022). Det innebär en femtedel av Sveriges 100 största bolag. I den nya globala standarden föreslår International Financial Reporting Standards, IFRS, att ett internt pris på koldioxid inkluderas, Finansinspektionen, AP7 och TCFD gör samma sak. Bygger man i London kan man välja att anpassa sig efter kraven eller betala sig ur det – ”A developer can instead opt to comply with Building Regs and pay a surcharge, or carbon tax, set at £60 / tonne of additional CO2 produced per year for the next 30 years.”
I rapporten FI-analys 30: Internpris på koldioxid – vad och varför? skrivs ”IMF bedömer att priset behöver ligga på mellan 10 och 40 dollar år 2030, och mellan 40 och 150 dollar år 2050. En expertgrupp som tillsattes av Världsbanken 2017 kom fram till att för att vi ska nå målen i Parisavtalet skulle priset år 2020 ha behövt ligga på minst mellan 40 till 80 dollar, och att priset år 2030 skulle behöva ligga på mellan 50 och 100 dollar.”
Hur stor del av den svenska kvarvarande kolbudgeten utgör detta bygget? Det drömmer undertecknad om på nätterna. Uppsala universitet har räknat på hur stor del av världens kvarvarande kolbudget som Sveriges andel skulle utgöra. Fastighetsbolagen skulle kunna upprätta interna utsläppsrättssystem. Trafikverket presenterar sina kalkyler i ASEK-rapporten kontinuerligt och vi kan konstatera, att släppa ut koldioxid i atmosfären kommer att bli allt dyrare de kommande decennierna. När bolag värderas i dag, saknas i regel framtida kostnader för utsläpp i beräkningarna. Det betyder att många företag riskerar att vara övervärderade på marknaden, om de inte skär ner sina utsläpp. Om det sätts ett högre pris på koldioxid kommer bolagen att behöva betala mer för sin produktion. En ökad produktionskostnad kan påverka hur bolaget i sin tur värderas av marknaden (exempelvis på börsen).
EU-taxonomin håller på att bli en gyllene standard, även om den idag inte är direkt tvingande. Certifieringssystemen anpassar sig efter den. Alla behöver förhålla sig till den. Det är EU-taxonomin som är den ”certifieringsstandard utan att vara en certifiering” som det refereras till.
Sista frågan till panelen; att ligga lågt och vänta och se vad som händer med betydelsen av EU-taxonomin har man alltså inte mycket för? ”Nej.”
