Staden är till för människorna
Den italienske arkitekten Renzo Piano säger att ”Staden är människans bästa uppfinning, för människor”*. Det är intressant eftersom staden är skapad för att hantera relationer mellan människor och har sprungit ur handel och handelsplatsen som i sin tur blivit det centrala torget. Med tiden har staden fyllts med olika funktioner och innehåll som boende, administration, kultur, underhållning mm. Vad händer då med staden om den ursprungliga funktionen som samlingsplats sakta avtar i digitaliseringens fotspår?
För ett knappt år sedan var jag på en konferens där en framtidsspaning av Alexander Bard var huvudnumret. Bard har sedan dess tappat lite i aktualitet, men han har ett ganska bra ”track record” i att förutspå den digitala framtiden. Han förutspådde att 2017 skulle bli den fysiska handelns död. Det blev kanske inte riktigt fallet. Om man ser hur svårt det kan vara för företag att ha en för stor exponering mot fysiska butiker idag (ex H&M) så är Bards profetia kanske inte helt långsökt.
Den smarta staden är ett resultat av en vilja att av olika anledningar digitalisera staden och dess olika funktioner. Det finns många uppsidor med det, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv. Hur ser den framtida staden ut, smart eller inte, om dess ursprungliga funktion som handelsplats tappar i betydelse?
Samtal vid middagsbordet
En kväll för några dagar sedan hade jag en förvånansvärt intressant diskussion med mina barn, som är 15 och 12 år gamla, då jag frågade om vad de tror om stadens framtid. Det är ju trots allt de som är de digitala infödingarna i vårt hem. Det började lite trevande när jag försökte förklara vad den smarta staden är, men det tog sig efter en stund och blev riktigt intressant.
Vi pratade om självkörande bilar, ett ämne som den här bloggen tog upp i november. Jag blev lite överraskad av min sons reaktion när jag förde fram miljöproblem som att bilarna kanske börjar köra dubbla sträckor om de ska hem och parkerar mellan körningarna. Min son var mycket frågande till det eftersom han inte ser någon poäng i att vi ska äga en självkörande bil. Vi kan väl ha ett bilabonnemang på samma sätt som vi har för film och musik. Det kanske inte fullt ut löser miljöfrågan och för mig känns det lite svårt att greppa, men han har en poäng.
Vi pratade om vad som händer med våra biografer om företag som Netflix köper rättigheterna till de största filmerna. Skulle vi då fortfarande gå på bio om de senaste filmerna bara visades streamade på vår TV hemma? Det var knappast troligt, däremot trodde de på utebio (vi har varit en del på utebion i Rålambshovsparken på sommaren) och att teatrarna skulle blomstra. Det är trots allt svårare att streama teater än film.
En ljus framtid med AI
Min dotter pratade en del om att gå på stan, titta på saker och fika tillsammans med kompisar. Jag tänker att även det är svårt att utsätta för disruptiv konkurrens. När jag ventilerade mina farhågor om AI så ryckte mina barn bara på axlarna. Min dotter, som är bästa kompis med Siri, lugnade ner mig och berättade att det är bra att telefonen kan så mycket som jag annars skulle ha glömt bort.
Utebio, teater, bilabonnemang och fika med kompisar. Samtalet med mina barn gav mig en ganska uppsluppen känsla av att framtiden och stadens attraktionskraft fortsatt kommer att handla om relationer även om stadens utbud delvis kommer att förändras. Det är trots allt, som Renzo säger, en uppfinning av människor, för människor.
/Anders
* Det korrekta citatet av Renzo Piano lyder:
La città è una stupenda emozione dell’uomo. La città è un’invenzione, anzi: è l’invenzione dell’uomo!
Staden är en underbar känsla av människan. Staden är en uppfinning, faktiskt är den människans uppfinning