När jag träffade en energiintresserad gymnasieelev väcktes tankar till liv som jag gått och fnulat på en längre tid. De handlar om utanförskap, närmare bestämt energiutanförskap.
I min vardag utsätts jag idag för väldigt lite, faktiskt inte något jag kan komma på, utanförskap. Jag kan inte komma på att jag gjort det sedan grundskolan, för då fick jag inte alltid vara med. Det är ett läskigt ord, utanförskap, exkluderad, att inte få vara med. Mina dagar på Sweco är allt förutom utanförskap, här får man vara med. Sweco är inkluderande både på individnivå och på företagsnivå.
Slår man på allas vår wikipedia förklaras utanförskap på följande sätt: ”Utanförskap, utslagning eller marginalisering innebär att en individ eller grupp befinner sig utanför och känner sig vara utestängd från en gemenskap, exempelvis ett hem eller ett folk, dess arbetsliv, kulturliv eller samhällsliv. Utanförskap kan även avse ett land som står utanför exempelvis EU-gemenskapen.”
Här om veckan var jag i Rumänien och jobbade, första besöket för mig, och jag åkte dit med en känsla av att jag skulle möta utanförskap. Arbetsuppgiften var att arbeta med elektrifiering för att hjälpa människor som inte hade tillgång till el – energiutanförskap. Jag gissar att känslan hade förstärkts av medias berättelser att många av de EU-immigranter som man dagligen ser kommer från just Rumänien.
Jag kom tillbaka från resan med ett gott intryck, jag såg långt ifrån allt, men det jag såg och de människor jag mötte, hade utifrån omständigheterna ordnat det rätt bra för sig och bodde i helt OK hus, långt ifrån den slum som möte mig när jag besökte Angola i ett projekt för några år sedan.
Läget var bättre i Rumänien än vad vi anade innan vi åkte dit, till och med i slummen i Angola fanns det el, om ej i varje hus så i många. Inget synligt energiutanförskap. Vad är då energiutanförskap? Det enkla svaret är: Att inte ha lika tillgång till energi. Jag skall försöka förklara hur jag tänker.
Jag vet inte riktig när tanken började. Grunden känns som det är de två första delarna i Lars Wilderängs trilogi; Stjärnklart, Stjärnfall; Stjärndamm. Den sista, Stjärndamm, väntar fortfarande på att bli läst – jag har inte pallat den än. På baksidan av första boken står som rubrik ”Elektronik har inget immunförsvar”, och det är precis vad böckerna går ut på. Elektronik går sönder, all elektronik går sönder och då slutar energisystemet att fungera. Vi, som i Sverige och världen (böckerna handlar om en dystopisk framtid), blir utan energi med allt det innebär. Väldigt intressanta böcker. Dessa böcker tillsammans med diskussionen med den energiintresserade gymnasieeleven triggade tanken på just energiutanförskap.
Gymnasieeleven berättade att det finns någon form av beslut/idé som säger att Stockholms län skall vara energineutralt, typ år 2050, dvs producera lika mycket energi som används. Googlar man runt lite på ”självförsörjande energi” dyker det upp träffar som berättar om företag som säljer lösningar så man kan bli mer eller mindre självförsörjande. Det är inte billigt, det är inte så att man kommer att tjäna grova pengar, men går gör det och det finns dem som gör det redan idag.
Rent tekniskt går det mao och det finns platser där det skulle vara väldigt bra om det gick att få till, exempelvis på Utklippan, ett projekt som jag själv är inblandad i. Eon jobbar på det. Jag mötte för året några ester på Estlands största energibolag som jobbade med självförsörjandeprojet eftersom det fanns platser på den estniska landsbygden som var kostnadsdrivande ur ett elnätsperspektiv. Det platser runt om kring oss där självförsörjande energisystem kommer att göra nytta. Men vad händer självförsörjande system börjar dyka upp mitt ibland oss? Egna mindre elnät i grannar emellan. Baksida med energisjälvförsörjande system om de byggs i befintliga nät är att det blir färre kunder kvar i befintliga nät.
Diskussionerna kring självförsörjande system är inte jättevanliga än, betydligt vanligare är diskussioner kring efterfrågeflexibilitet och dessa diskussioner slutar ofta med att det måste tjänas pengar. Men är pengar det enda riktmärke vi har för att driva förändring? Jag tror att det finns andra aspekter att ta hänsyn till. Hur mycket pengar tjänar man som person på att köpa ekomat, miljöbilar och källsortera? Inget, det är dyrare, men ändå görs det. Det skulle absolut kunna bli så att självförsörjande tänket när det gäller energi accelererar.
Det är här det blir intressant, ponera att, som jag nämnde tidigare, det börjar byggas egna elnät i villaområden. Solpaneler, batterier och en stirlingmotor i något garage. Det kommer att gå att koppla loss sig från ordinarie elnät. Vad händer då? Vi får intressanta tekniska lösningar, vi kommer dock att få färre kunder i de befintliga elnäten, kostnaderna kommer att gå upp. Fler kommer att koppla loss sig…
Ser fram emot fortsatt spännande projekt.
