Digitalisering

En blogg om utmaningar och möjligheter med digitaliseringen inom samhällsplanering och samhällsbyggnad.

Digital spaning – Mitt hus finns inte på kartan!

5 april 2018

Jag har gjort en spaning och den oroar mig.

Det började med att jag skulle besöka en kompis för första gången. ”Mitt hus finns inte på kartan men söker du på adressen hamnar nålen typ rätt”. Huset är nybyggt. Tre likadana hus är byggda på en liten plätt i Bredäng, strax söder om Stockholm en bit ut på den röda tunnelbanelinjen. Min vän har bott där i ett år ungefär och alla tre hus är inflyttade.

Det är inte första gången jag hör liknade ”mitt hus finns inte på kartan”-uttalande. Då jag är teknisk lantmätare fastnar det direkt i mitt huvud och det blir en sport att kolla olika karttjänster. Någonstans brukar saker som finns i verkligheten finnas. Stadsbyggnadskontorets webkartor brukar vara ett säkert kort. OpenStreetMap brukar uppdateras fort, Google Maps ligger oftast efter men kan överraska, det samma gäller Eniro. I det här fallet fanns alla tre hus endast på Enirokartan. I de andra tjänsterna jag kollade fanns inget hus eller som i Stadsbyggnadskontorets fall; två av tre hus.

Kommer ni ihåg när OpenStreetMap startade? Vi hade just fått smartphones och folk över hela världen karterade som galningar. Inte ovanligt att OpenStreetMap var den mest tillförlitliga kartan över Afrikas städer. De flesta jag känner med något intresse för kartor, sprang runt i stan och samlade data. Efter ett tag var det var inte bara kartor som crowdsourcades, utan allt möjligt. Alla träd på Manhattan, semester boende som Airbnb och Bolaget Urbangreens tak är några exempel. Bra och billigt. Alla kan bygga på mängden av det gemensamma. Alla kan samla till öppna och digitala data, betydelsen av de gamla avlönade institutionerna kan minska och även kommunernas data kan bli öppet och gratis. Nu när alla bidrar behöver vi inte bekosta människor som mäter in saker.

Nu till min spaning: Hypen är över! Smartphones är en del av vårt liv, inget spännande nytt som vi inte vet hur vi ska använda. Alltså, vi vill fortfarande ha data. Gratis! Men samla in data, varför skulle vi ge oss ut och samla in data. Det får någon annan göra.

Det är helt naturligt att hypar går över. Ingen blir egentligen förvånad men hur påverkar detta vår strävan mot ett mer digitalt liv?  Nu var det fall som startade den här tankebanan hos mig ”bara” ett par hus som saknades. Eller bara och bara? Mycket av det som är digitalt fungerar för att vi har ett förtroende för det. När alla hus inte ens finns med i Stadsbyggnadskontorets kartor? Hur kan jag då lita på att det inte saknas annan viktig information?

”Äh!” säger ni, ”till slut kommer någon tuff makapär åka dit och vips så finns gränden, huset eller gångbanan.” ”Varför ska någon åka till ett ställe som inte finns?”, säger jag.

Det kanske inte är så farligt ändå om något som tillexempel en vägsnutt saknas ett par år. Det är väl bara för oss som inspiratörer, innovatörer och kreatörer att inte bara ta hänsyn till det som finns när vi utvecklar våra idéer, utan att det förmodligen finns en ökande del som inte finns.

Oavsett ska det bli spännande att se vad det vi kallar som ”Non spaces”  är om 10 år. Jag spår digitalt fria öar mitt i stan, skitiga och mörka, betecknade som farliga. Filmiskt analogt brinnande oljefat och vips ser vi… Nä nu spårar jag ur och hamnar i en fantasy-värld, tack för mig!

//Sara Jonasson

Författare
Hej! Sara heter jag och är ny bloggare här på Digitaliseringsbloggen. Jag jobbar mestadels som uppdragsledare för olika systemutvecklingsprojekt inom det område vi kallar IT för samhällsutveckling och har jobbar 9 månader på Sweco. Innan dess jobbade jag på Stockholms stad och innan det lantmäteriet.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.