Mitt förra inlägg på den här bloggen handlade den virtuella verkligheten (VR) och i detta inlägg tänkte jag fortsätta i samma spår. Det finns fortfarande mycket kvar att skriva om inom ämnet, och vad kan vara mer passande just idag (21 oktober 2015 = framtiden) än ett inlägg om framtiden?
På Sweco har vi flera personer som arbetar med visualisering och en av dem är Niklas Sjöstedt, som är gruppchef för en grupp visualiserare som arbetar mest med våra arkitekter. Jag frågade nyligen Niklas vad han trodde om framtiden inom VR – vart är tekniken på väg?
För att förstå hur vi kommer kunna nyttja de virtuella modellerna av verkligheten i framtiden måste man först titta tillbaka på den utveckling som skett de senaste åren. Niklas har själv arbetet med VR i 24 år, och när han ser tillbaka på vad som hänt under åren så kan man bara konstatera att utvecklingen inom just VR går framåt i en snabb takt – vi står inför ett paradigmskifte! Fokus har gått från att handla om att samla in och bearbeta stora, tunga datamängder (något som för bara några år sedan tog närmare 80% av tiden det tog att göra en VR-modell) till att handla om bilderna och bildkvalitet. I och med att modellerna blir lättare att generera och också mer detaljerade ökar också kravet på bilderna i modellen. Det räcker inte alltid längre med att simulera en husbyggnad, nu ska detaljerna vara rätt – ljussättning, skuggor, färg på fasaden, speglingar i glaset.
Om vi tycker att utvecklingen gått snabbt de senaste tio åren, så är det förmodligen inte något mot vad den kommer att gå de kommande tio. För VR innebär detta att större och mer detaljerade (verklighetstrogna) modeller kommer att kunna genereras snabbare och lättare och vara nåbara från olika mobila lösningar. Lösningarna kommer att genereras i molnet och laddas ner till din telefon, som i sin tur skickar upp bilderna till dina VR-glasögon – du kommer med andra ord alltid bära den virtuella verkligheten med dig.
Med sådan tillgänglighet, detaljeringsgrad och snabbhet (inget hackande flöde som i en del av dagens exempel) kommer modellerna att kunna användas på ett nytt sätt. Niklas nämner som exempel en arkitekt som ritar en entré – idag sitter de vid skärmen och ritar entrén i ett CAD-program, ofta direkt i 3D. Sedan materialsätts, ljussätts och visualiseras den på skärmen, för att tydligare se hur det blir. Nästa steg kommer vara att ”uppleva” modellen. Upplevelsen innebär att modellen testas i en virtuell testbädd – dvs en virtuell modell där arkitekten och kunden kan testa funktionalitet och den faktiska känslan av entrén, så som den kommer te sig när den är uppbyggd.
Redan idag kan Niklas och hans visualiserare skapa en virtuell testbädd av tex en planerad park. Då kan landskapsarkitekter och medborgare få känna på upplevelsen av att befinna sig mitt i parken, med träden över huvudet och gräset som vajar, redan innan den är byggd. På så vis kan den planerade parken korrigeras om det är någon plats i den som upplevs som mindre bra, kanske för mörk, eller för mycket insyn från närliggande väg eller vad det nu kan vara. Eller kanske bekräftar modellen bara hur trevligt det faktiskt kommer bli att vara där.
Denna framtidsbild känns mer realistisk än den värld som Steven Spielberg lät Marty resa till 1985. Men visst ger det en känsla av Hollywood att tänka sig att kommunen eller stadens framtida samrådshandlingar kommer kunna laddas ner som en VR-modell till din mobil och den nya stadsdelen upplevas i ditt vardagsrum.
