Jag satt och funderade en kväll på vad mitt första inlägg på den här bloggen skulle handla om – och – utan att ha läst Michaels första inlägg nedan så började jag skissa på samma sorts inledning. För även om den smarta staden handlar mycket om teknik och smarta lösningar så handlar den i ännu större grad om personerna som bor i den. För att förstå komplexiteten i detta måste vi förstå vad det är som har hänt oss.
Min första tanke var reflektionen över hur snabbt utvecklingen gått. Jag gick längre tillbaka än Michael och funderade över första gången jag använde Internet. Jag läste vid Lunds Universitet och en av mina föreläsare var helt lyrisk i en vecka innan – gnuggade sina händer och meddelade att nästa vecka ska vi ha en ”dataövning” och då ska ni få titta på INTERNET. Det lyste från hans ögon och ja, vi hade läst om Internet, och vi förstod att detta var ett stort nätverk av oändlig information och föreläsaren berättade entusiastiskt att detta skulle förändra världen. Vi kunde inte ana hur stort det var, sa han igen och försjönk i tankar om det fantastiska nätet. Jag minns övningstillfället, att vi satt i en halvsunkig källarlokal, två personer vid varje dator och förväntningarna var höga – och kanske därför var besvikelsen så stor. Vad var det för revolutionerande med detta? En sida som hette Altavista där man skrev in ett sökord och en massa text dök upp?
Detta var under andra halvan av 90-talet. Ja, föreläsaren hade rätt, så klart. Vi (eller åtminstone jag) kunde nog inte riktigt förstå storheten i den där textsidan. Då på den tiden var det nätet som kopplade ihop datorer – drygt tio år senare kom nästa revolution, Webb 2.0 när vi började koppla ihop människor som kunde interagera med webben. Då kom sidor som Wikipedia och OpenStreetMap som byggde på att användarna skulle bidra med informationen. Nu tio år efter det är det Internet of Things (IoT), sakernas Internet, återigen en revolution – nu kopplar vi ihop tingen. För mig är det svårt att minnas Internet innan Wikipedia eller Facebook (som också kvalar in som Webb 2.0) – så vilken inverkan på vårt beteende kommer inte IoT att ha?
Som jag skrev ovan så ligger den största fascinationen i hur snabbt det gått, och hur snabbt vi anammat den nya tekniken. Dessutom går det snabbare för varje steg som tekniken tar. Hur länge sedan använde du din första smartphone? Svara på den frågan och lyft sedan blicken från din telefon där du sitter på bussen, tåget, tunnelbanan, spårvagnen och titta på människorna i din vagn. Vad sysslar de med? Nyligen höll jag ett föredrag i Västerås om den smarta staden och efter mitt föredrag konstaterade en av deltagarna att avståndet till passageraren på sätet bredvid dig är nuförtiden mycket längre än till personer på andra sidan jordklotet vars status du just nu läser på Facebook, Twitter, Instagram. Tänk då vidare – om allting kopplar upp sig – om bussen meddelar min telefon att den är sen, och mitt kylskåp beställer hemleverans av mjölk, ägg och ost – hur påverkar det mig som person och mitt beteende? Vem blir jag i den smarta staden? Och mina barn – barnbarn? De kommer födas in i en verklighet där detta alltid funnits (vad gäller eventuella barnbarn så kommer de så klart ha ytterligare ett antal teknikrevolutioner bakom sig när de väl föds). Hur påverkas de som föds in i detta som verklighet?
