Smarta städer

Den smarta staden är en stad med öppna sinnen. Med sensorer kan den se, höra, känna, lukta och smaka sig till digital information som bidrar till ett mer omtänksamt, effektivt, tryggt och hållbart samhälle.

Den ”smarta” arkitekten och stadsplaneraren – Betraktelse i Nobeltider

20 december 2016

Vetenskap är häftigt! Under Nobeldagen i år fick jag lära mig att man kan bygga små ”bilar” av molekyler med motorer som kan åka runt i blodomloppet och leta upp det sjuka. När jag såg den nya bondfilmen för några år sedan och Q injicerade Bond med ”smart blood” fnyste jag lite och tänkte ja, det där dröjer nog ett tag. Men nu känns det inte så långt borta, vi är redan där…

När jag för ca ett år sedan blev en del av Swecos Smart City Task Force var det inte min kunskap om den digitala tekniken och smarta lösningar som gjorde att jag tog mig an uppdraget. Jag är allt annat än smart på det sättet. Som arkitekt drevs jag istället av en nyfikenhet på ett ämne som jag visste allt för lite om, men som jag visste skulle påverka både min yrkesroll och framtiden enormt.

Även om vi – än så länge – står och går i våra kroppar, som i sin tur påverkar eller påverkas av det rumsliga, har den digitala revolutionen i snabb takt börja omdefiniera både vem eller vad som skall skapa våra miljöer och styra utvecklingen av våra städer.

Som ett exempel är vi på god väg att snabbt skapa artificiell intelligens. För snabbt enligt vissa som anser att vi inte är redo för konsekvenserna. Skaparna själva till Googles DeepMind har nu, kanske med inblick i farorna, skapat A.I. Safety Group, gruppen för säker artificiell intelligens. För vilka scenarier finns det när vi skapar en självständig artificiell intelligens, långt smartare än vi själva som kan ta över uppgifter och jobb som tidigare bara människan klarat av. t.ex. att lära, analysera och kreera. Många av dessa exempel har vi ju sett i filmens värd. Imponerande hur Kubrik med fler kunde förutsee vilka dileman vi ställs inför idag. Vi är nog alla innerst inne rädda att en artificiell intelligens kommer att konstatera att människan är sin egen värsta fiende.

Så kommer planering av våra livsmiljöer i framtiden skötas av maskiner?

Smart Cities har till en början styrts av stora teknikföretag som IBM, Cisco m.fl. och handlat om hur man med Internet-of-Things, övervakning av medborgare och sambandscentraler styr och effektivisera stadens tekniska system eller flöden och skapar säkerhet. Men det gör det därmed också mer sårbart och integritetskränkande. Och var kommer andra mer svårmätbara värden in? Det som gör städer till attraktiva, spännande mötesplatser. Mer och mer inser man att tekniken behöver ha en intellektuell, konstnärlig och social motpol som är med och styr utvecklingen i den riktning vi vill och i människans tjänst ur ett holistiskt perspektiv. Smart Cities begreppet mognar, vidgas, ges mer djup – och det är bra!

Samtidigt ställs vi inför ofantliga utmaningar idag. Ja, utmaning är ett så välanvänt ord att det blivit urvattnat. Men för att klara alla dessa utmaningar är den digitala tekniken och smarta lösningar vitala. Innovationer, brukarinflytande, delningsekonomi, sätt att bygga och använda resurser effektivt kommer alla påverka stadens gestaltning. Information använd på rätt sätt gör oss mer intelligenta och rustade för att se hur vi kan göra allt från hushålla med energi (eller använda den på rätt tidpunkt som en kollega uttryckte det) till att göra miljöerna motståndskraftiga mot naturkatastrofer.

Att skapa och utveckla en stad är en komplex uppgift. Många aspekter skall vägas mot varandra. Vi argumenterar ofta för kvaliteter och värden som vi intuitivt vet skapar långsiktig hållbarhet och ekonomisk vinst. Vi argumenterar för integrerade system som skall spara planetens resurser och minska klimatpåverkan. Vår kunskap och analysförmåga växer. Vi är idag mer medvetna om att t.ex. biologisk mångfald på vår planet är minst lika viktig som att minska koldioxidutsläppen.

Tekniken kan användas för att öka vår kunskap om den fysiska miljön, hur den påverkar beteende, kommers, trygghet, resiliens, ekologi. Om en planerad plats eller stadsdel blir isolerad eller integrerad, kommersiellt fungerande eller bakgata. Här har t.ex. Space syntax tagit ett steg i att vetenskapligt kartlägga detta och är ett bra stöd för planeraren. Beslut i gestaltningen som skickliga planerare och arkitekter tidigare genom erfarenhet och intuition kunnat fatta, kan nu och i framtiden analyseras för att utgöra fler beslutsverktyg och ge vetenskapliga argument i processerna. Dessa behöver fortfarande tolkas och gestaltas, men långsiktiga värden blir nu lättare att argumentera för och sätta en prislapp på. God design skapar värden. Som motargument till beslut som enbart tas på kortsiktig grund och av gammal vana. Fler sådana verktyg behövs och där måste arkitekterna och planerarna vara med och utforma dem.

Byggnader och stadsmiljöer byggs i Minecraft, inte bara som spelunderhållning. UN Habitat använder sig i uttvecklingsländer av det som ett verktyg att få kvinnor och unga att delta i dialog om deras stadsmiljö. Tanken är inte att arkitekturen skall se ut som i Minecraft, utan att skapa brukarinflytande och dialog genom att tredimesionellt direkt kunna bygga och påverka en representation av den egna stadsmiljön. Mer och mer kommer stadsbyggandet att demokratiseras med hjälp av den digitala tekniken. Men det finns risk för ett digitalt och därmed demokratiskt utanförskap. Något för oss att också ta tag i.

Ibland möter jag en fientlig inställning bland kollegor, som att digitalisering inte berör vårt arkitektyrke. Att arkitekten står lite över detta, skapar vackra rum och att detta är universellt och kommer bestå. Men arkitektyrket har alltid handlat om mer än så. Som arkitekt och stadsplanerare så är det lätt att se det digitala som en separat del, ett av flera urbana system – och så har vi det där smarta, ICT. Jag har kommit att mer och mer inse det som ett verktyg/fenomen/revolution som kommer att genomsyra alla våra urbana system och processer och både kan användas till gott och ont liksom annan revolutionerande teknik genom historien. Arkitekter och planerare måste, på samma sätt som många andra yrken, förhålla sig till och dyka in med nyfikenhet. Hur påverkar detta vår roll och hur behöver vi utveckla den? Hur kan det digitala arbeta för oss? Göra oss till bättre arkitekter och planerare. Gränser suddas idag ut mellan olika discipliner och kompetenser, men värdet av en kunskap som styr dessa processer, har en helhetssyn och tolkar detta till fysiska miljöer kommer att bestå och öka.

Min dröm som arkitekt är just intelligenta digitala verktyg i planeringsprocessen som simulerar och analyserar nyttan ekologiskt, ekonomiskt och socialt i det vi gestaltar. Tillsammans med en dialog om vilket samhälle vi vill ha blir det mycket starkt. För vad är det för nytta med städer, hur tekniskt smarta de än är, om våra samhällen är delade och fyllda av klyftor och sociala problem?

Om vi också kan synliggöra vad den enskilda människan kan bidra med i sin vardag, kan vi med kunskap få alla att arbeta för en bättre värld. Även om information finns i överflöd så är kunskap ju en bristvara i dagens samhälle. Vilket leder oss till dåliga val av ledare bland annat, men också en apati för vad vi som individer kan bidra med.

Därför blir jag glad när kunskap, vetenskap och kultur hyllas, som under Nobelfestligheterna. Om man kan köra molekylbilar i blodet, vad kan man inte då åstadkomma inom stadsutveckling? Då dämpas min klimatångest, som nu också fått sällskap av min digitaliseringsångest, och jag blir mindre rädd för det som komma skall. Mest nyfiken faktiskt!

Författare
Anna Hessle är arkitekt på Sweco och arbetar med hållbar stadsutveckling i stadsplaneringuppdrag, oftast i utlandet. Hon intresserar sig för hur digitalisering kan bidra till en hållbar utveckling och smartare städer med människan i centrum.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.