Det är inte den nya arkitekturen som gör Norra Djurgårdsstaden i Stockholm till ett unikt bostadsområde, utan den bevarade industribebyggelsen. Och landskapsgestaltningen, som tar in naturen och binder samman det gamla med det nya.
Uterum med hög kvalitet
Det finns en särskild atmosfär i NDS tack vare Gasverkets utsmyckade tegelfasader från förra sekelskiftet. De skapar fondmotiv och berikar gatumiljön med färg, textur och detaljrikedom. Men särskilt fina och genomtänkta är de offentliga platserna i den nya stadsdelen. Det är en serie stora och små uterum med hög kvalitet mellan Gasverksområdet och Stora Skuggan. Strandpromenaden mot Husarvikskanalen har rustats upp och fått nya träbryggor som fortsätter in mot land. Granit, tegel och cortenstål är återkommande designelement som blinkar till omgivningens industrihistoria. Landskapsarkitekturen kan användas och är till glädje för både boende och besökare.
I mellanrummen finns vår gemensamma egendom
Det är alltså inte husen som ger dig den största upplevelsen här, även om det kan vara nog så roligt att betrakta och bedöma dem där de växer upp som svampar. De har säkert fantastiska interiörer med utsikt mot vatten och grönska för dem som hade råd att köpa lägenhet i bästa läge. Men det är egentligen ointressant. En privatperson med tillräckligt mycket pengar kan förvärva egna fastigheter och dyrbara ägodelar. Det som räknas är vårt samhällsbygge, och utan offentliga rum som riktar sig till allmänheten så finns inget samhälle.
I mellanrummen hittar du det: torget med fontänen, trädäck, gräsmattor och grusytor, sittbänkar under träd, fantasifulla lekplatser, eleganta trappor och ramper. Dessutom en till synes oändlig variation av buskar och rabatter, gräsvallar och skulpturer, hundrastgårdar och pallkragar för stadsodling. I en kommande etapp har Swecos landskapsarkitekter ritat ett aktivitetstorg för allmänheten som omgärdas av nya verksamheter i gamla byggnader. Torget får en beläggning av vackert skiftande marktegel.
Alla fina detaljer på ögonhöjd flyttar uppmärksamheten från hårt exploaterade bostadskvarter till allt det som är vår gemensamma egendom. De påminner om hur nödvändiga de offentliga rummen är. Det är nämligen där vi får syn på varandra, spinner samhällsväv och lever livet helt gratis.
