Det går åt väldiga mängder naturresurser i form av bland annat energi och vatten för att skapa en textil. Den komplexa textilnäringen, världens näst största efter matproduktion, kan påverkas i flera led mot en hållbar cirkulär textilproduktion och textilanvändning. Det finns olika källor till fibrer och textilindustrin använder dessa beroende på vad man vill ha för egenskaper. Olika egenskaper hos en textil kan tas fram genom att både välja fibrer och efterbehandla garn och/eller tyg, vilket gör att vi kan få tyg som är till exempel flamhämmande, regntätt eller elastiskt. Textil använder vi idag till allt från tyg till stentar för kärloperationer och förband i sjukvården, armeringsmaterial, brandslangar, däck, kläder, inredning, ljuddämpning, mm.
För att förstå hur vi alla, privatpersoner och företag, kan påverka textilnäringen och tillsammans skapa cirkulära textilier behöver vi förstå något om processen att skapa en textil. Att producera textil tar en stor del av jordens resurser i anspråk. Att odla vår vanligaste textilfiber bomull tar enorma mängder vatten i anspråk, och frågan är om vi behöver så mycket bomull? Vattnet används förutom till bevattning av bomullsplantorna även till att behandla, färga och bleka tyg och garn. För att ta fram ett kilo bomull behövs i snitt 10 000 liter vatten. Kemikalier används i flera steg i dagens produktionsanläggningar för att omvandla en fiber till tyg. Med det i åtanke är varje textil värd att få frågan om vi kan återanvända den, uppgradera den, göra om den till något annat, eller återvinna den.
Textilprocessen
Att tillverka textil är komplicerat, och utgår från vilken produkt man vill tillverka. Här finns beskrivet några steg i processen för att skapa förståelse för hur mycket som behöver anpassas för att få till en hållbar cirkulär textil där hela livscykeln från fibrer till produkt finns med.
Design
Redan i designprocessen kan vi påverka möjligheter till cirkulär textil. När designers planerar för att kunna använda produkten i flera steg och att kunna återvinna material finns potential till att börja göra detta i större skala.
Fibrer
Val av fibrer påverkas av tillgång till fibrer med de egenskaper som designen kräver. Det finns olika typer av fibrer som djurfibrer, växtfibrer och konstfibrer. Exempel på djurfibrer är ull och silke, växtfibrer kan bestå av lin, bomull, hampa, bambu med flera. Konstfibrer delas ofta upp i syntetfibrer (t ex polyesterfibrer, nylonfibrer, akrylfibrer, polypropenfibrer, elastan) och regeneratfibrer, framställda av naturprodukter. (t ex cellulosa och cellulosaacetat)
Tillverkning av textil
För att tillverka de flesta tyger krävs olika metoder av spinning av fibrer till garn. Garnet används sedan till att väva eller sticka tyg. Olika tillverkningsmetoder ger olika egenskaper, till exempel är stickade tyger mer elastiska än vävda tyger och används till exempel för att göra T-shirts och vävda tyger håller formen mera.
Utöver detta finns nonwovenmaterial, som består av fibrer eller filament som hakar i varandra. En produkt de flesta av oss känner igen idag som ofta består av nonwoven är munskydd.
Behandling av fibrer, garn och tyg
För att skapa det utseende på sin produkt man önskar färgas fibrer, garn eller tyg. Beroende på material görs detta i olika skeden i textilprocessen. Det finns också efterbehandlingar av fibrer, garn och tyg som till exempel gör att garnet lättare att spinna, tyget mindre känsligt mot mögel, tyget blir mindre känsligt mot veck eller blir vattenavvisande. Varianterna är många och vad som kan göras beror på både fibertyp och tillverkningstyp.
Källa; Pearson New International Edition Textiles. S J Kadolph
Genom att tyget kan skapas på många vis med både blandade material (olika fibertyper) och designattribut som knappar, dragkedjor, paljetter mm så kompliceras både tillverkningen och återvinningen av tyg och fiber. Det är en tidskrävande process att både tillverka garn och tyg. Jag anser att vi bör vara mer rädda om varor vi producerar och använda dem under hela deras livslängd.
Miljöpåverkan
För att få en känsla av vilken miljö och klimatpåverkan som textiltillverkningen ger kan vi jämföra en polyesterklänning och ett par jeans. Jeansen tar i snitt 6200 liter vatten att producera och släpper ut 13kg CO2e medan en polyesterklänning tar 150 liter vatten och släpper ut 17kg CO2e. 17 kg CO2e motsvarar ca 89km bilkörning med en mellanstor bil. Det behövs dessutom lika mycket kemikalier för att ta fram jeansen eller klänningen som det behövs att köra en diskmaskin 78 gånger.
Reuse, Upgrade, Remake och Recycle
Inom Cirkulär Textil är frågan om Reuse, Upgrade, Remake och Recycle viktig. Designers och konsumenter kan tillsammans skapa en marknad där det går att använda textilens fulla potential innan den slängs genom att vara medvetna om hur textil kan återanvändas. Inom ”Reuse” ser vi att återanvändning av textilier blir mer accepterat. Second hand och vintage är modernt, och beteendet hos fram för allt konsumenter är på väg att ändras åt ett positivt håll. Inom Upgrade av textilier kan designers påverka genom att skapa plagg som tillåter designuppgraderingar och designförändringar i klädesplagg. Detta ser man bland annat på i projektet re:textile inom Sience Park Borås. Projektet syftar till att ”utveckla nya designprinciper, affärsmodeller och produktionssystem som möjliggör cirkulära flöden i textilbranschen” (https://smarttextiles.se/retextile/)
Inom remake handlar det om att göra nya produkter av en uttjänt textil för att på så sätt öka livslängden på textilen. Ett exempel är designern Nhu Duong som lanserat en begränsad kollektion producerad av återvunna arbetskläder från Spendrups bryggeri. Kollektionen är tillverkad på Textilhögskolan i Borås i samarbete med Re:textile tillsammans med APLACE och funktionsdrycken The Naia Initiative. (https://smarttextiles.se/2019/04/03/ny-hallbar-kollektion-fran-boras/)
Recycle, återvinning, betyder mer än förbränning, och det behövs ökade möjligheter för konsumenter att bidra till att minska andelen textilier som förbränns. Genom att sortera material kan detta bli till nya fibrer eller andra produkter. Till exempel skoföretag som Nike har börjat använda återvunna skor till att tillverka nya skor. Det är inte så fördelaktigt ekonomiskt vilket gör att en mycket liten del av skorna återanvänds.
Ny teknik banar väg för återvinning
En komplicerande faktor för all återvinning av textil är andelen blandade material och designdetaljer som knappar, limmade sömmar, kardborrband mm.
SIPTEX ett nytt sätt att återvinna textil
Sysav i Malmö ägs av 14 kommuner i Skåne och har i uppdrag att skapa en hållbar resurshantering vilket innefattar bland annat källsortering, avfallssortering och återbruk. Tillsammans med Vinnova har Sysav byggt anläggningen som kallas Siptex för textilsortering. Denna ska klara att sortera fibrer men fortfarande måste knappar och blixtlås mm sorteras bort för hand vilket är kostsamt och tidsineffektivt. En av personerna som arbetat med Siptex är Elin Persson som numera arbetar på Sweco.
Elin säger så här om Siptex: Projektet har haft många utmaningar och även om direktivet, som EU-rådet beslutade 2018, gällande separat insamling av textil ska införas senast år 2025 och därmed ökade insamlade mängder så finns fortfarande många utmaningar gällande hur inflödet levereras från olika leverantörer/kunder och hur det sorterade materialet kommer hanteras hos slutkunden. Läs mer om anläggningen här www.siptex.se .
Siptex finansieras av Vinnova och är ett steg 3-projekt inom programmet Utmaningsdriven innovation. Samarbetet med Vinnova och Sysav har fungerar väldigt bra och erfarenheter från testanläggningen togs till vara när Sysav skulle etablera världens fösta automatiserade sorteringsanläggning för post-consumer textiler i industriell skala. Just nu pågår provdrift av anläggningen och tre olika flöden sorteras ut samtidigt.
Det är väsentligt att själva strukturen kring återvinningen finns på plats globalt för att effektivt kunna hantera en insamling och sortering av olika typer av material. Återvinning kompliceras av blandade material både gällande tyg, knappar, blixtlås, tejpade sömmar och applikationer. Att planera för återvinning redan under designfasen ger bättre förutsättningar att återvinna material vilket idag är för kostsamt. Textilindustrin är global, och jag anser att vi kan få en bestående förändring om vi visar vägen och skapar förutsättningar för återvinning som kan användas globalt. Det innebär också en större lokal satsning på textilindustri inom varje land, och en möjlighet för lokala satsningar baserat på lokal tillgång på fibrer.
Beteendeförändring och affärsmodeller
För att skapa cirkularitet krävs förändringar i konsumenters beteende och i företags affärsmodeller. Man delar upp hållbarhetsarbetet inom samma gränser som ekonomin och begränsas av beprövade affärs- och företagsgränser.
Producenter som får mer betalt för tyget än det kostar att producera anser tillverkningen gå med vinst, och denna affärsmodell baseras endast på ekonomisk vinning. Något förenklat förstås. När fabriker sorterar restprodukter, eller köper in material som baseras på återbrukat material från flera olika håll, leder detta till merkostnader och mindre vinst därför att det blir en ökad logistik och planering för att säkerställa tillgång till material.
Hela värdekedjan för textil behöver ses över för en bestående förändring. Tygtillverkare kan välja att köpa garn tillverkat av återvunnet eller delvis återvunnet material, vilket sällan är billigare än nytt och problemet finns i flera led. Eftersom ekonomin styr i de klassiska affärsmodellerna blir detta inte en faktor som bidrar till minskad nyproduktion även om det skulle vara bra ur ett cirkulärt perspektiv. Hållbar textilproduktion kräver mer samarbete mellan företag och en beteendeförändring bland både företag och konsumenter. Flera forskningsprojekt pågår i samband med Textilhögskolan i Borås och vi kan börja göra skillnad. Normen kring återanvändning och möjligheten att återvinna material förändras sakta och vi kan alla bidra.
