Idag är det min sista bloggdag för den här gången – det har varit en intressant vecka och kul att få tid att skriva och fundera på allt det som händer runt omkring oss. Att hitta inspiration till blogginlägg är inte svårt – snarare tvärtom – det finns inte en tidning som inte har minst ett uppslag som på något vis relaterar till den smarta staden och dess möjligheter och utmaningar. Som till exempel dagens inlägg, som är så svårt att begränsa, för inom detta område finns det massvis att skriva om. Se det som en teaser för framtida inlägg.
Tidigare i veckan skrev jag om hur tekniken har förändrat vår vardag och vårt beteende under åren – och det är lätt att vända på frågan och istället undra vad den smarta staden kräver av oss när det gäller förändrat beteende? Kräver de smarta lösningarna som planeras att vi ändrar beteende och i så fall – är en stad fortfarande smart och hållbar om inte invånarna nyttjar de smarta lösningarna?
Några forskare vid Karlstad Universitet har i flera år forskat på hur varför det är så svårt för oss att bryta mönster som att ta bilen till jobbet istället för att åka kollektivt, läs mer om forskningen här. I ett citat i artikeln säger professor Margareta Friman att det är nästan lika svårt att byta färdsätt som att sluta röka.
Att få fler att börja åka kollektivt verkar vara en het fråga när vi pratar om den smarta staden – i höstas hade Sweco ett ”Innovation jam” för studenter som fick fria händer att under en kväll skissa på smarta innovativa lösningar för något de identifierat som ett problem i den smarta staden. Av tio grupparbeten handlade fyra om att göra kollektivtrafik mer attraktiv och ytterligare tre om att lösa problemen med bilköer i rusningstrafik. Av detta kan vi dra slutsatsen att det är frågor som berör – så varför är vi då så ovilliga att ändra vårt beteende?
Oftast visar det sig lättare att få personer som står inför andra förändringar i sitt liv att byta resmönster, dvs när du flyttar och ändå ska hitta en ny väg att ta dig till jobbet så är det lättare att även ändra färdmedel. Sweco har även tittat på effekter av sk gamification, dvs att under en kortare tid tävla i att resa mer miljövänligt – men oftast får detta just en kortsiktigare effekt, det är svårt att hitta de verktyg som ändrar våra beteenden i det långa perspektivet. Så frågan är vad som krävs av den smarta stadens lösningar för att få oss att agera smartare? Eller är lösningen att vi fortsätter som vanligt men att tingen och lösningarna runt omkring oss – bussar, bilar, appar mm – blir smartare?
Med denna fråga lämnar jag vidare till nästa veckas bloggare Jonas Sundberg (expert inom ITS (Intelligenta Transport System) och även Adjungerad Professor vid Blekinge Tekniska Högskola) som ska skriva er igenom nästa vecka.
PS Forskarna vi KAU som nämns i artikeln ovan använder idag ett verktyg som Swecos konsulter varit med och tagit fram, dvs den app som beskrivs i artikeln. Appen är ett enkätundersökningsverktyg där resenärer får svara på några frågor om sitt resande samt bedöma hur nöjda de varit med sin resa.
