Transportsystemet är en samhällsbärande nyckelfunktion som de flesta av oss använder dagligen och vi står just nu mitt i ett skifte där de globala trenderna driver utvecklingen. Många av de åtgärder som genomförs idag bidrar till ett hållbart samhälle, men inte i tillräckligt snabb takt. Vilka hinder och möjligheter finns och hur kan vi snabba på utvecklingen?
När vi sätter upp mål och strategier för det hållbara transportsystemet är det viktigt att vi inte stirrar oss blinda på hållbarheten enbart utifrån användningen av det, dvs. utifrån de resor och transporter som genomförs. Vi behöver också utveckla hållbara metoder för planering, byggande och underhåll av transportinfrastrukturen. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar omställning behöver vi räkna in hela transportsystemets livscykel. Alltså – planera, designa, bygga och underhålla transportsystemet på ett hållbart sätt. Detta inbegriper viktiga vägval för vilken typ av infrastruktur vi väljer att investera i och vilken funktion den ska uppfylla. Det inbegriper också att vi använder hållbara material, att vi klimatsäkrar anläggningen och att vi i förvaltningsskedet använder hållbara metoder för underhåll och reinvestering av anläggningen.
I den här processen ingår flera aktörer och intressenter med olika roller, ansvar, perspektiv, informationsmängder och incitament. Hållbarhet behöver sätta ramarna oavsett vilket steg i processen det handlar om och oavsett ansvarig aktör.
Transportsystemet blir nu även alltmer digitalt. Den fysiska infrastrukturen ”kopplas upp” genom olika typer av sensorteknik. Detta skapar stora möjligheter för ett mer hållbart transportsystem, bl.a vad gäller att optimera underhållsinsatser utifrån anläggningens nuvarande och framtida skick, som kan rapporteras in i realtid. Men det innebär också att nya aktörer och intressenter gör inträde i samhällsbyggnadsprocessen och att vi behöver reda ut frågor kring bl.a. ägande och delning av data. Utöver väg, järnväg, luftfart och sjöfart har det på senare år även börjat pratas om ett femte transportslag – resfria (eller digitala) möten. Inte minst nu under Covid-19 har det femte transportslaget fått ett kraftfullt och brett genomslag. Distansarbete och färre onödiga resor är någonting som förhoppningsvis lever kvar även när coronan seglat förbi. Hur detta påverkar nyttjandet av transportsystemet är någonting som samhällsplanerare behöver ta hänsyn till och agera på i utformandet av morgondagens hållbara transportsystem.
Hinder och möjliggörare
När det gäller förändring ligger tekniken ofta flera steg före andra viktiga möjliggörare. Idag finns intressanta möjligheter med t.ex. IoT, digitala tvillingar, artificiell intelligens och nyttjande av blockchain-teknik tillsammans med BIM. Data och information blir allt viktigare hårdvara. Självkörande, eller sk. autonoma, fordon är ett bra exempel på när teknikutvecklingen går snabbare än andra, avgörande, faktorer för en möjlig implementering.
Redan idag finns tillgänglig teknik för självkörande fordon och tekniken testas just nu på flera håll i världen, inte minst i Sverige. Men för att skala upp och införa självkörande fordon som ett naturligt inslag i transportsystemet behöver många förändringar göras, inte minst förändringar i våra egna beteenden, t.ex. vad gäller synen på bilåkande och vårt behov av upplevd kontroll. För att självkörande fordon ska slå igenom behöver även de aktörer som ansvarar för transportsystemets utveckling vara riggade för den typen av system. Organisationerna hos de ansvariga aktörer utgörs också av individer med olika värderingar, åsikter, rädslor etc. som komplicerar det hela ytterligare. Sist men inte minst behöver ett antal regler förändras, alltifrån säkerhetsrelaterade regler till tillståndsregler. Att utmana och förändra regelverk kan vara en seg process men det är en oerhört viktig pusselbit för att kunna åstadkomma förändringar.
Morgondagens hållbara och smarta transportsystem
Vad behöver vi då göra för att skapa ett smart och hållbart transportsystem? Ny teknik och möjligheter som digitaliseringen medför är såklart viktiga pusselbitar men det behövs även politisk vilja och beslutsfattande, policyförändringar, utmanande av befintliga regelverk, organisatoriska förändringar hos beställare och utförare, modern upphandling som inte sätter hinder för en hållbar utveckling, mer samarbete mellan offentlig sektor, akademin och det privata näringslivet, nya affärsmodeller mm. Vi behöver överbrygga gapet mellan de effekter vi vill uppnå (t.ex. Agenda 2030-målen) och vad som faktiskt genomförs i alla tusentals infrastrukturprojekt årligen. Offentliga aktörer som råder över transportinfrastrukturen har egna effektmål kopplat till de globala- och nationella hållbarhetsmålen men dessa är inte alltid integrerade i enskilda projekt. Många investeringsprojekt är idag så hårt styrda på tids- och kostnadsoptimering att andra viktiga aspekter, t.ex. innovationer för minskad klimatpåverkan, inte får utrymme.
Ett hälsosamt transportsystem som ett exempel
Ett viktigt effektmål är hälsa. För att uppnå ett hälsosamt transportsystem behöver vi ha rena fordon som inte släpper ut skadliga partiklar och tysta fordon som inte bullrar för mycket. Vi människor behöver förutsättningar och incitament för att aktivt röra oss i transportsystemet, t.ex. med gång, cykel, inlines, skateboard osv. Det kan t.ex. handla om lättillgängliga och säkra gång- och cykelbanor som har en hög tillgänglighet året om. Men det kan också handla om smarta reseappar som snabbt och enkelt hjälper oss att planera ett aktivt resande, som visar snabbaste vägen med cykeln och som synliggör t.ex. sparade CO2-utsläpp och förbrukade kalorier. Vi behöver också vara smarta i valet av material som används i byggandet av den fysiska infrastrukturen. Och vi behöver ha bra metoder för underhåll som minskar den negativa hälsopåverkan. För att verkligen skapa ett hälsosamt transportsystem behöver vi alltså tänka till och agera i alla skeden av samhällsbyggnadsprocessen och vi behöver planera för på både användare, fordon och infrastrukturen.
Det är komplext att skapa morgondagens hållbara transportsystem. Att byggandet av ny infrastruktur ska ske till lägsta möjliga kostnad och med minsta möjliga påverkan på omkringliggande funktioner ska förstås vara viktiga parametrar även fortsättningsvis. Men kostnadsfrågan bör ses i ett större perspektiv och i en tid som denna är det viktigare än någonsin att vi planerar, designar, bygger och förvaltar transportinfrastruktur som är ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar. För att nå effektmålen behöver både beställare och utförare öka sin innovations- och utvecklingsförmåga. Vi behöver utmana rådande regelverk och strukturer och våga testa nya tekniker och affärsmodeller. Visst är det en risk att lägga pengar på något vi inte fullt ut vet slutresultatet av. Men hur stor är den risken egentligen jämfört med att fortsätta med business as usual?
Vad är dina tankar kring detta? Har du konkreta åtgärder på vad vi kan göra för att öka takten i omställningen till ett hållbart transportsystem?
Kontakta mig!
Elisabet Spross, Innovationsledare och expert smarta transportsystem elisabet.spross@sweco.se
