Förorenad betong kan återvinnas efter behandling
Genom att ta slipa eller bila bort det yttersta skiktet kan förorenad betong återvinnas. Det visar resultaten i ett en rapport författad av Martijn van Praagh och Hanna Modin på Sweco i Malmö.
Byggavfall är i fokus. I Sveriges nationella avfallsplan prioriteras minering av byggavfall och ökad återvinning av bygg- och rivningsavfall. I många rivnings- och saneringsprojekt uppkommer betong. Föroreningar i betongen kan försvåra eller öka risker med en återvinning som fyll- eller anläggningsmaterial, till exempel på platsen där den uppkommer. Just en återvinning på plats kan vara mycket gynnsam för miljön och projektekonomin då tunga transporter undviks. I ramen av ett utvecklingsprojekt undersökte vi metoder för att underlätta återvinning och bedöma återstående risker efter behandlingen.
Betong från tre fullskaliga rivnings- och saneringsprojekt ingick i projektet. Betongen var förorenade med PAH respektive pesticider eller andra organiska ämnen. Föroreningarnas rörlighet undersöktes med hjälp av lätt modifierade standardlaktester både före och efter behandlingen. Det finns idag tyvärr en brist på lämpliga, helt standardiserade och verifierade tester för organiska ämnen i byggmaterial.
Resultaten från projektet visar på att PAH-halter i betongen kunde minskas betydligt genom att ta bort de yttersta 1 till 5 millimetrarna. Merparten av betongen klarade därefter Naturvårdsverkets rekommendationer för återvinning av avfall och kan återvinnas i anläggningsarbete utan att anmälan till myndigheter skulle behövas (så kallad fri användning). Resterna från behandlingen – en mindre del av betongen – klassades som icke-farligt eller farligt avfall. Exemplariska beräkningar visade att denna behandling kan innebära miljömässiga, ekonomiska och administrativa fördelar.
En konceptuell modell för en 30 centimeter tjock återfyllning med behandlad betong tyder dock på att påtagliga halter av PAH respektive pesticider skulle kunna läcka till grundvattnet. Vi kom till slutsatsen att vissa frågeställningar bör lösas för att bättre kunna riskbedöma återvinning av förorenad betong:
– Laktesterna som modellendata baseras på måste verifieras för de undersökta föroreningar och övriga relativt vanliga, framförallt petroleumbaserade ämnen.
– Hälsorisker på grund av damning under behandling av betongen måste tas i beaktande.
– Kunskapen hur betongens åldrande påverkar föroreningarnas rörlighet är bristfällig; det bör undersökas, med tanke på att återvunnet material kommer att finnas i miljön länge.
Kontakt vid frågor om rapporten, föroreningar i byggavfall eller om du har idéer för ett utvecklingsprojekt: martijn.van.praagh@sweco.se
Läs mer i rapport U 2014:08 ”Metodik för provtagning och analys av förorenad betong” som kan beställas från Avfall Sverige (http://www.avfallsverige.se/rapporter/rapporter-2014/u201408/).
Inom kort kommer även en publicering hos SBUF (http://www.sbuf.se/)
Om projektet:
Projektet finansierades i huvudsak av SBUF (Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, huvudfinansiär), men även BT Kemi efterbehandling, Avfall Sverige, Fortifikationsverket, Svevia, ALS Scandinavia, NCC, WSP och genom Sweco:s teknikutveckling. Det genomfördes med hjälp av en referensgrupp bestående av representanter från NCC, BT Kemi efterbehandling, Avfall Sverige, Fortifikationsverket, Svevia, NCC och WSP. Analyserna genomfördes av ALS och Eurofins. Laktesterna genomfördes av Eurofins.
Bildtext
Betong som idag läggs på deponi skulle kunna återvinnas.