Agera nu! Swecos hållbarhetsblogg

"Nu är det dags för verkstad! Om vi ska lyckas bromsa klimatförändringen måste vi tillsammans agera - nu!” Det säger Swecos hållbarhetschef Mattias Goldmann. Ta del av Mattias analyser, tips och funderingar när det gäller hållbarhet.

Artikel 6: … och om det inte blir något, då?

6 december 2019

Nästan hela Parisavtalet är i hamn, det är Artikel 6 som ännu finns kvar att lösa under COP25-dagarna i Madrid. 6:an med dess underparagrafer reglerar hur stater ska kunna handla utsläppsminskningar med varandra för att på så vis lättare, snabbare och till lägre kostnad minska sin klimatpåverkan. Det har skrivits mycket om hur långt parterna står från varann och när jag stämt av med de som sitter i förhandlingarna kring Artikel 6 så är bilden entydig: Inga närmanden har gjorts, inga positioner har övergivits eller modifierats, inga kompromisser och ingen kohandel har skett. Allt är låst. Sveriges position är typisk; hellre inget avtal än ett dåligt är linjen – men vad som är ”dåligt” beror förstås på vem man frågar.

Till saken hör att när man förhandlat klimat i 25 år – det är ju COP25 nu – så har man lärt sig att inte släppa för mycket, för tidigt. Som i ett klassiskt chicken race, vill ingen vara den första att ge med sig, och därför kommer en överenskommelse kring Artikel 6 att dröja till långt in på vecka två – kanske rentav på övertid enligt FN:s ”stop the clock”-metodik som innebär att förhandlingarna kan hålla på till långt in på helgen.

Att det är andra veckan som är avgörande beror dels på att delar av kohandeln och kompromissandet snarare är politiskt än tekniskt, och politikerna inklusive vår egen klimat- och miljöminister är på plats den andra veckan. Dels för att ”nothing is agreed until everything is agreed”; detta är ett avancerat spel där vad man enas om här hänger samman med vad som sker på helt andra områden inom COP-förhandlingarna och Parisavtalets genomförande, och kanske rentav utanför själva klimatöverenskommelsen.

Så misströsta inte, utan räkna med att vi får Artikel 6 på plats och därmed kan gå in i 2020 – Climate Action-året – med ett fullständigt Parisavtal. Men låt oss också börja fundera på vad som händer om vi INTE får någon Artikel 6. IETA, som samordnar utsläppshandlande organisationer, har granskat detta, och andra studier bekräftar mina fem slutsatser om Artikel 6:

För det första, och det är viktigast: Parisavtalet står inte och faller med Artikel 6. Det har inte i alla tider varit självklart att det ens ska finnas en mekanism för att göra utsläppsminskningar utanför sina egna landsgränser, och det finns fortfarande de som inte tycker så. De flesta är överens om att det vore synd att mista, men avtalet som helhet överlever utan.

För det andra: Omställningen blir dyrare. IETA räknar med att kostnaden ökar med uppemot femtio procent om varenda land måste göra varenda utsläppsminskning inom sina egna landsgränser jämfört med om man kan samarbeta, utnyttja stordriftsfördelar och plocka lågt hängande frukt. Siffrorna bekräftas i princip av Veritas Globals sammanställning av data från Världsbanken, som visar att utan Artikel 6 ökar kostnaden för att klara tvågradersmålet med 32% till 2030 och 54 % till 2050 – troligen är skillnaden än större för det skarpare 1.5 gradermålet.

För det tredje: Utsläppsminskningarna går långsammare. När vi av allt av döma är på väg in i en svagare ekonomisk utveckling, innebär förstås ökade kostnader för att uppnå samma sak en minskad sannolikhet att vi gör tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt. Och tiden är inte vår vän i klimatfrågan; varje försening ökar risken att vi inte klarar oss undan de tröskeleffekter som kan göra att klimatansträngningarna blir förgäves.

För det fjärde: Det kommer ett COP till. Skulle världen inte enas om Artikel 6 på COP 25, kan den enas på COP 26, och sker det inte då, kan det ske på COP27. På ungefär lika delar gott och ont finns det alltid en station till för COP-tåget; allt är aldrig förlorat men den sense of urgency som klimatet kan behöva riskerar gå förlorad.

För det femte: Många länders klimatmål hotas. Enligt Parisavtalet ska varje land leverera konkreta klimatåtaganden i form av sina Nationally Determined Contributions (NDC), som på COP26 för första gången ska skärpas. Många av dem, särskilt från fattigare länder, är ”conditional”, dvs något annat land måste vara med att ta ansvar för finansieringen och/eller genomförandet. Etiopien är ett lysande exempel; de ska till 2030 minska sin klimatpåverkan med hela 64 procent. Om andra står för huvuddelen av finansieringen vill säga – i mitt tycke ett helt rimligt förbehåll eftersom man inte rimligen kan lasta etiopierna för särskilt mycket av dagens klimatsituation. Men det kräver Artikel 6 för att funka. Andra, större utsläppsländer är i samma läge – utan en mekanism för att fördela ansvar, kostnader och ägande av klimatnyttan når vi inte klimatåtagandena.

Summa summarum: Avtalet klarar sig, men klimatet? Parisavtalet skulle utan Kapitel 6 vara ett kapitel kortare, det är inte värre än så. Men den civilisation vi byggt upp och som nu hotas av klimatförändringarna klarar sig desto sämre. Allt är inte förlorat utan Artikel 6 men en redan mycket svår matchbild att vända skulle bli ännu svårare.

Mattias Goldmann
Författare
Dubbad till riddare för sitt klimatarbete av franska regeringen. Utsedd till Mäktigast i Hållbarhetssverige. Runner-up i Årets Opinionsbildare. Ansvarig för kampanjen som vann Årets Lobbyist. Årets Framtidspolitiker. Tidigare vd för tankesmedjan Fores, nu Chief Sustainability Officer på Sweco Sverige.

På sweco.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Vi lagrar ingen personlig data. Om du inte accepterar cookies kan du stänga av det via din webbläsare.