Världsnaturfonden mäter våra ekologiska fotavtryck, som är ett uttryck för människans påverkan på miljön vi lever i. Maten vi äter, kläderna vi har på oss, ja allt som produceras får effekter för världens skogar, hav, vattendrag, mark, luft, djur och växter. Ju mer vi producerar och konsumerar, desto mer påverkas allt levande omkring oss. Om vi får bättre kunskap om våra ekologiska fotavtryck kan vi bättre bidra till samhällets omställning mot en mer ansvarsfull produktion och konsumtion.
Swecos mission är att aktivt bidra till en hållbar samhällsutveckling. Men grunden för all hållbarhet är att identifiera det redan byggda som bevarandevärt. Och där återstår mycket att göra. Att tala om ett hållbart samhälle tycks nämligen av ledande aktörer utgå ifrån någon slags tabula rasa, en tom yta som ska utvecklas. När vi talar om framtiden utgår de vanligen också ifrån att vi talar om nya exploateringar. Men i samma andetag understryks att det som planeras ska vara hållbart utifrån de kriterier som definierar begreppet – social, ekologisk, ekonomisk hållbarhet.
Ett hus tar dock resurser i anspråk och påverkar miljön vid framställande av råvaror och byggvaror, transporter och uppförandet av själva byggnaden. Men också i samband med ombyggnad och inte minst när huset rivs. Uttrycket “ekologiskt fotavtryck” lämpar sig därför mycket bra för att vi ska förstå vilka konsekvenser byggproduktionen får på naturens resurser. Bara avfallsmängden för byggsektorn i Sverige år 2016 uppgick till drygt 10 miljoner ton, varav hälften var schaktade jordmassor. Men vad nyproduktionen gav för fotavtryck saknar jag uppgifter på. Läs mer om avfall via länken: https://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/6800/978-91-620-6839-4/#
Vi som arbetar med redan utvecklade och byggda miljöer, det som människan skapat under århundraden eller de senaste femtio åren, hävdar att det befintliga utgör startpunkten för en utveckling. Frågan som i detta skede bör ställas är därför vad som redan finns på platsen för denna tänkta utveckling och vad det har för värde både för individen och samhället i stort. Innan någon skissat vad som borde komma istället. Att bevara och återanvända är ett exempel på inslag i en cirkulär ekonomi. Motsatsen är den linjära ekonomi vi vanligen upplever – utvinna en råvara, utveckla en produkt, använda och sedan ersätta den.
För att kunna återanvända delar eller något helt måste förutsättningarna utredas. Någon måste analysera, beskriva och värdera det befintliga. För det har lagstiftarna i Plan och bygglagen stipulerat att särskilt certifierade sakkunniga kulturvärden ska göra. Och lagen är ett bra redskap för kommunerna runt om i landet att värna befintliga kulturvärden. Men tillämpningen är ur den synvinkeln undermålig. Kunskapen är låg, ointresset utbrett, engagemanget klent. Men sett ur just den synvikeln kan allt bara bli bättre. Om detta handlar vårt samtal i Almedalen i år. http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/54394
