Swecos hållbarhetsblogg

Njajamensan, men det fattas bara…

Ja, vadå? Ganska mycket faktiskt. Men, det är å andra sidan inget ovanligt vid den här tiden på COP. Dessutom är det så att ju svårare och mer omogna frågor som finns på agendan på COP, desto mer måste skjutas över till vecka 2. Min killgissning att färre konferensdeltagare skulle dyka upp i år än ifjol visade sig vara felaktig. Det är fler än 46,000 delegater registrerade till årets COP fördelade på följande sätt: 28 656 nationella delegater, 14 132 observatörer och 3 444 journalister. Det är alltså t o m lite högre deltagande än förra året. Och min nya killgissning är att, med tanke på läget i förhandlingarna, mötet kommer dra över deadline och köra på till åtminstone till lördag istället för fredag.

Kort recap från första veckan

När första veckan nu är avklarad kan vi konstatera att den skiljde sig kraftigt från COP26 i Glasgow. Där hade vi observatörer svårt att hinna med att analysera och förstå alla initiativ som släpptes från konstellationer till höger och vänster, från nord till syd, från fattig till rik. Allt i syfte att ”tjuvkoppla” systemet, runda förhandlingarna för att öka ambitionsnivån på klimatområdet. Det var inte bara ”non-state” actors utan även länder som vill mer och snabbare som gjorde detta och totalt sett samlade ihop till temperaturkurveböjning ned mot 1,8 grader (i bästa bästa fall men mer troligt 2,5 grader). Så har inte vecka 1 på COP27 sett ut.

Visserligen har vi fått några nya frivilliga åtaganden men inte i närheten av det som presenterades förra året. Däremot, en del molokna miner kring att en del av det som så entusiastiskt presenterades förra året inte tagit den fart man vill. Plus att de är svåra att följa upp. Åtminstone än, skulle jag vilja tillägga. För hur säkerställer man att 130 miljoner biljoner dollar ligger i linje med Parisavtalet?

Ett innovativt förslag jag hörde var att årets åtagande skulle vara att infria förra årets åtaganden. Inte så dumt, faktiskt.

Göra nytt eller göra om?

Vad är det som har varit svårt i år?
En skiljelinje i många samtal jag hört har varit huruvida vi behöver göra nytt eller göra om. För många frågor och processer lider verkligen inte brist på processer och överenskommelser. Här riskerar vi att skapa komplicerade överlapp och stora frågetecken kring vad som redan gäller och vad som ersätter eller kompletterar det vi redan sagt. Det absolut vanligaste (och enklaste?) är att lägga till nya mekanismer. Sällan pratas det om vad som ska tas bort.
Mycket talar dock för att vi behöver göra nytt inom många områden. Dels sådana som funnits med en längre tid men även där det finns obruten mark. ”Sämst” är det när man diskuterar att ändra i avtal och överenskommelser som bara funnits ett kort tag och inte än hunnit implementerats och skalats upp. I denna balansakt befinner sig såväl finansiering som klimatskadefrågan.

Hur går det med pengarna??

Här handlar dels om volymratten. Hur mycket pengar behöver tillskjutas? Från vem? Till vilka?
Men, och det är faktiskt ännu svårare, till vilken grad ska man nyttja redan befintliga system, mekanismer och tidigare överenskommelser? Avvägningen här är att välja att bryta ny mark och få upp fart och innovativitet men samtidigt riskera att vattna ur stora och viktiga institutioner. Ett innovativt förslag som jobbats fram under ledning av Barbados presenterades av premiärminister Mia Mottley. Det är många som pratar om det här och ser det som smart. Kärnan i det som kallas ”The Bridgetown Initiative” är att låta IMF (Internationella Valutafonden) styra om finansiering mot klimatanpassning och klimatskador. Idén kom när Barbados noterade att IMF snabbt styrde om 650 miljarder USD till COVID-återuppbyggnad via så kallade SDRs (Special drawing rights, ett slags reservvaluta som kan växlas till riktiga pengar och inte behöver betalas tillbaks. Dvs en slags nödvaluta).
Mottley vill nu att samma system tillämpas till klimatfinansiering. Dessutom ingår det i förslaget att mobilisera 1 biljon USD via utvecklingsbankerna i lån med låga räntor. Ett problem idag är att utvecklingsländerna bara får låna pengar till hög ränta (kan vara upp till 12-14%, då t ex G7-länderna lånar till 1-4%). I takt med att förslag får ökat stöd (t ex från Frankrike och USA) har man gått vidare och bygger nu ett bredare stöd. Nyligen lade man även till ett mer kontroversiellt tillägg att beskatta fossilenergibolag och överföra pengarna till klimatskador. Det återstår att se hur långt man når, men jag blir inte förvånad om ni kommer höra mer om The Bridgetown Initiative framöver.

Att sätta sitt avtryck som ordförandeland.

En relativt ny företeelse från klimattoppmötena är att ordförandelandet trycker på, tidigt i processen, för att producera ett ”cover decision”. Vem vill inte vara som Paris och för evigt stå inristat i historien som förknippat med att ”rädda världen” i och med Parisavtalet. Eller för den delen ”The Copenhagen Accord” från COP15 eller ”The Glasgow Climate Pact” från förra året. Ibland kommer det sig naturligt, när stora överenskommelser ska landas, som i Kyoto eller Paris, men det har blivit vanligare att alla länder som anordnar ett COP vill sätta sitt avtryck. När COP-processerna drog igång på 90-talet var man överens om att varje COP inte skulle leverera stora avtal, det är helt enkelt för komplicerade processer för det. Det tar flera år att förbereda, förhandla och landa globala överenskommelser. Frågan är om man i och med detta lyfter bort fokus och resurser från själva förhandlingarna till att springa runt och förankra ordalydelser i övergripande dokument som inte har samma tyngd, eller backas upp med konkreta paragrafer, som de som kommer ur förhandlingarna. Jag ser på ”Cover decisions” som en sammanfattning av det som ordförandelandet ville lyfta inför mötet samt också lite en föraning på vad som ska komma skall. När man i Glasgow bråkade om ”Phase out” eller ”Phase down” på fossila bränslen och huruvida kol skulle nämnas separat, så har det fördjupat en diskussion om synen på utsläppsminskningar. Räkna med att årets ”Sharm agreement” kommer innehålla utforskande skrivningar på klimatskador.

Positiva nyheter – i rättan tid!

De flesta rapporter som släppts före eller samband med mötet är ingen munter läsning. Vi gör för lite, vi gör för långsamt, effekterna blir större. Men idag kom en intressant analys som visar på att klimatomställningen i de största ekonomierna går fortare än vad man hinner uppdatera sina nationella klimatmål med. Såväl EU, Kina som Indien har en snabb utrullning av förnybart och antalet elfordon på vägarna ökar snabbt. Vind och sol täcker nu 10% av världens elbehov och med dagens ökningstakt når vi 40% till 2030. Dessutom ersätter elbilar och elbussar dagligen 1 miljon tunnor olja. Analysen, från Energy & Climate Intelligence Unit, måste jag särskåda mer i detalj innan jag kan kommentera, så låt mig återkomma. Men det är precis den här typen av rapporter som mötet behöver. Vi får inte glömma att klimatfrågan inte bara är ”top-down”. Klimatomställningen är i lika hög grad något som sker underifrån. Min favoritenergiinsikt är den att en teknologi på sikt alltid slår en ändlig råvara (solcell vs oljefat) så fort vi kommer upp i tillräcklig skala och motsvarande kostnadsminskningar.

Vecka två då?

Nu när ministrarna kommer skruvas temperaturen upp ytterligare och de närmsta dagarna blir spännande för den slutliga utkomsten. Det sedvanliga tekniska detaljutredandet pågår i alla olika förhandlingsspår (t ex där man inom utsläppsmarknaderna försöker få på plats skrivningar kring att definiera rollen för frivilliga utsläppsmarknadsmekanismer. Vi kan ta en fika sen, så kan jag förklara…). I svårtydda dokument sätts här spelreglerna för den fossilfrihetsresa som vi i och med Parisavtalet enades om. Utan ett tydligt HUR saktar vi ned omställningen och riskerar sladdriga spelregler där marknadsaktörer tillåts glida på krav och nyttja håligheter. Därför är det viktigt med kvaliteten och förankringen i förhandlingarna. Texterna som lämnats över till ministrarna som nu anlänt innehåller många alternativa skrivningar (s.k. bracketed text) att välja från. Det blir upp till dessa att landa så mycket som möjligt.

Jag är på plats sedan igår och kommer nu rapportera lite mer löpande från mötet. Dessutom måste jag uppenbarligen skaffa ett myggnät till sängen….