Swecos hållbarhetsblogg

Åtta dagar på skidor genom de samiska fjällen, med underbara vyer och vinande snö om vartannat. En fantastisk digital detox, helt utan täckning utom på Kebnekaise fjällstation. Men också, upptäcker jag när jag kommer hem, åtta enkla tankar om hållbarhet och klimat.

1. Klimatförändringarna är här. På skidfärden såg vi mängder av spår från rödräv, inte ett enda från fjällräven. Vi kunde med blotta ögat se hur trädgränsen flyttat sig uppåt i takt med att det blivit varmare. Under det på sina håll ovanligt tunna snölagret låg isen hård och ogenomtränglig, svårt att få fäste med skidan och framför allt hopplöst för en ren att med hov och mule ta sig igenom ned till betet.
   
2. Delmålen möjliggör målet. Vår underbare guide hade alltid ett delmål att berätta om, en jokk bara någon kilometer bort, en bergsida som skulle ge lä från vinden eller ett fält med snö som går bättre att gräva i. Det gav ny energi, förnyad spänst i skidföringen och en känsla av seger när vi väl kommit dit. Parisavtal, klimatlagar och egna åtaganden behöver samma sak – detta fokus på max temperaturhöjning jämfört med förindustriell tid, eller var vi ska vara 2045 känns för avlägset – som ett Nikkaluokta när man nyss lämnat Abiskojaure.
   
3. Varje steg räknas – sätt igång. Stora delar av skidfärden skedde stegvis, på stighudar. Stegen blev korta och ibland kändes det som att vi inte kom någon vart alls. Men nästa gång sikten förbättrades och det gick att få korn på bergen vartåt vi skidade, hade vi nästan omärkligt kommit närmare. I hållbarhetsarbetet måste vi hitta denna balans: Otåligheten i att det fortfarande går alltför långsamt, glädjen i att varje steg räknas och att det viktigaste är att komma igång, inte att varje steg måste vara stort i sig.
   
4. Vad mycket onödigt avfall vi skapar. På fjällstugorna kan man lämna avfall som tas ner för återvinning eller bränns på plats. Allt med aluminium måste med ner igen, och det är mycket. Varenda pulversoppepåse, energibars och chipspåsar, och därtill tvättservetter och annat som miljösamvetet inte vill lämna till de uråldriga avfallskaminerna som står ute på berget, strax bortom utedasset. Jag vägrar tro att det måste vara så här, och korrespondensen med de vars förpackningar var särskilt irriterande att släpa hela vägen ner för fjället har redan börjat.
   
5. Allt som är över kommer till nytta. I fjällstugans skåp står ofta lite överbliven mat som andra inte ville ha, ett halvt paket pasta, en burk bönor eller en påse kryddmix. Allt förgyller vår måltid, och när vi får över lämnar vi vidare i den resurseffektivitet som uppstår när man bär med det man ska äta. Kontrasten är enorm mot de enorma mängder mat som slängs, bara för att bäst före-datumet närmar sig eller för att en apelsin i nätet blivit klämd. Att en tredjedel av all mat bara slängs är definitivt inte sant på fjället – kan vi göra det osant överallt?
   
6. Förnöjsamhet förnöjer. En liten plunta räcker för en högtidlig skål vänner emellan hela veckan, 45 gram chips framkallar stor glädje och räcker för alla i sällskapet. Jag tror inte att sättet att klara hållbarhetsutmaningen är att försaka och avstå, men en del av svaret är nog att se på vårt överflöd litegrann utifrån och lite oftare kunna glädjas åt det lilla.
   
7. En lång resa är blir snabbt kort. Åtta dagar över fjället kändes väldigt långt till en början men var snabbt över, och de arton timmarnas buss- och tågresa hem kändes snarast för kort. ” Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd” är väl så sant nu som när Karin Boye skaldade det. Och den attityden hjälper oss att resa hållbart; när vi vill uppleva istället för att bara komma fram, blir det tåg snarare än flyg, skidor snarare än bil.
   
8. Vi kom fram. Vi var inte särskilt vältränade, inte enormt väl förberedda, hade ingen specialutrustning – och i ärlighetens namn var inte turen särskilt krävande. Långt mindre än i vart fall jag trodde från början, förmodligen långt mindre än vad många andra som inte ger sig ut tror. Och lite så är det med klimat- och hållbarhetsutmaningen, den kräver ingen magi, bara ett realistiskt förhållningssätt, lite eftertanke och beslutsamhet.

Plattityder, kanske. Här finns inte mycket till storslaget nytänk. Inga revolutionerande insikter. Ingen helt ny teori. Du kan säkert väl så bra som detta. Och tillsammans kan vi mycket bättre, tillsammans kommer vi hela vägen.