Smarta städer

Den smarta staden är en stad med öppna sinnen. Med sensorer kan den se, höra, känna, lukta och smaka sig till digital information som bidrar till ett mer omtänksamt, effektivt, tryggt och hållbart samhälle.

Supermodellen

12 april, 2018

Det sitter ca 30 personer i rummet och man diskuterar ivrigt på kinesiska. Vi har precis fått presenterat för oss en digital stadsmodell där varenda planterat träd har fått sitt digitala ID. Teknikern som visar modellen zoomar obehindrat från stadsskalan ner till en enskilds byggnads ventilationskanal. Allt finns i 3d-modellen in i minsta detalj.

Jag är i Jinan för 10:e gången under det senaste året. Där hjälper vi de lokala myndigheterna att planera en ny stadsdel norr om Gula Floden för ett par miljoner innevånare. Den skall vara smart, innovativ och hållbar, förstås.

I Kina finns ingen brist på specialister som behärskar den senaste digitala tekniken och man utvecklar den i imponerande fart. Och det har gått fort; för några år sedan då vi försökte 3d-projektera ett projekt i Shanghai, hade vi svårt att hitta lokala partners som kunde detta. Idag skulle inte det vara ett problem och alla pratar om BIM.

Det finns heller ingen brist på stadsbyggnadsprojekt att applicera och testa detta på. Fortfarande är urbaniseringstakten stark, fast med nya angreppssätt från regeringen, efter monotona spökstäder som står tomma, på ställen där folk inte vill eller kan bo. En ”ny” ekonomi skall genomsyra de nya samhällena, bort från de gamla smutsiga industriella som skapat smog och föroreningar till rena, innovationskraftiga och attraktiva städer.

Vid uppvisningen fick vi se flera olika exempel där företaget i fråga har byggt upp och samordnat all information till en superstadsmodell. I den skala som nya stadsdelar planeras i Kina så är det ett annat förhållningssätt än det vi är vana vid i Europa, där det handlar mer om att utveckla, uppgradera och fylla i befintliga städers existerande väv. Kanske är det just här i Kina denna supermodell är möjlig. Man har ett politiskt system som kan besluta om att alla parter skall tillhandahålla sin digitala information, man har arbetskraft och resurser att mata modellen. Och förhoppningsvis också underhålla och uppdatera informationen i den över tid, vilket naturligtvis är en förutsättning för dess användbarhet.

Vad gör vi då där och vad kan vi bidra med? Under det senaste året så har vi vid flera tillfällen talat med vår kund om vår syn på den smarta staden. Det handlar inte så mycket om tekniken i sig, utan vad den skall åstadkomma i människans och miljöns tjänst. Att samla och analysera data är inte nog. Att se staden som ett helt system och inte i silos blir viktigt. Och om man vill skapa ett innovativt klimat där företagande kan uppstå från människans kreativitet så måste data vara öppen och tillgänglig.

Vi är snart där, när vi bättre kan använda den digitala stadsmodellen som ett sätt att testa olika scenarier, innan staden byggs. Vilken urban form är mest resurseffektiv, skapar flest möten, är tryggast. En helt ny stad är en jätteinvestering, men en risk med den snabba planeringsprocessen i Kina är att man missar målen trots ambitiösa visioner och fantastiska digitala modeller.

Så när jag ombeds som ”internationell expert” att komma med kommentarer efter den fantastiska teknikuppvisnigen och allas ögon riktas mot mig, säger jag att det är ju fint att all information finns i denna supermodell, men frågan är vad vi kan göra med den. Vi behöver gå tillbaka till de mål vi satte för stadsdelen under förra årets arbete med masterplanen; Vi skall bygga en mångfunktionell stadsdel med effektiv markanvändning, en grönstruktur som bygger på det befintliga med stor ekologisk mångfald och resiliens mot översvämning. Vi skall ha ett tillgängligt attraktivt transportsystem som uppmuntrar till hållbart resande. Vi skall ha tekniska system som är resurseffektiva och bidrar till ren luft och minskade utsläpp. Sist men inte minst, stadsmiljöer som tar till vara på lokala mänskliga resurser och skapar ett innovativt affärsklimat (en ny slags ekonomi). Vi vill hitta synergier mellan olika system som bidrar till målen, både de lokala och globala.

Kan ”SuperBIMstadsmodellen” vara ett av verktygen för att nå dessa mål? I så fall – jättebra!

Författare
Anna Hessle är arkitekt på Sweco och arbetar med hållbar stadsutveckling i stadsplaneringuppdrag, oftast i utlandet. Hon intresserar sig för hur digitalisering kan bidra till en hållbar utveckling och smartare städer med människan i centrum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Name *