När sladdarna dras ut till kameror och belysning här på COP27 framåt helgen så kommer resultatet att vara… Ja, vad då?
Resultatet av klimattoppmötena märks mest över tid och är svåra att sammanfatta utan att tänka i flerårsperspektiv. Mycket av värdena som uppstår är de som skapas utanför förhandlingsrummen. Alla utbyten mellan de 46,000 deltagarna, ny kunskap, korskopplingar mellan aktörer, insikter, idéer och inspiration som alla tar med sig hem och kan omsätta i handling. Men de formella resultaten är förstås centrala, och ursprunget till varför klimattoppmötena anordnas. Det är tre parallella förhandlingsprocesser som pågår: COP, CMP och CMA.
– COP (Conference of the Parties to the UNFCCC) är själva klimatsamarbetet som pågått sedan UNFCCC bildades
– CMA (Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement) är mötet som rör de parter som undertecknade Parisavtalet och höll sitt första stora möte året efter Paris 2015 (dvs i Marrakech 2016)
– CDP (Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Kyoto Protocol) är mötet som hålls sedan Kyotoavtalet trädde i kraft.
Olika frågor avhandlas i de olika processerna. Dessa kommer alla att resultera i olika typer av överenskommelser, många är av teknisk och administrativ karaktär. Typ, hur vi ska räkna på detta, hur vi ska informera varann, hur vi ska sätta upp samtal, finansieringsmekanismer, utsläppsmarknader, tekniksamarbeten osv osv. Dessa beslut utgör kärnan i vad mötet kommer komma fram till. Utöver detta finns ett dokument som benämns ”Cover decision” och som är ett sätt för värdlandet att sätta sitt avtryck i klimathistorien. Det har använts ganska sparsamt och tidigare mest då man velat signallera stora framsteg eller överenskommelser. Det pågår en diskussion om huruvida detta dokument är viktigt och vilken roll det spelar under ett ”mellanår” som Sharm El Sheik får sägas vara. Nåväl, i detta dokument hamnar iallafall, förutom highlights från de tre olika spåren, uttalanden av mer politisk och övergripande karaktär. Vad som är viktigt framåt, vad alla är överens om måste hända nu osv. I år skrivs det dokumentet så här:
Ordförandelandet har ett stort möte med delegationerna från olika förhandlingsgrupper och enskilda länder och ber sedan om skriftlig dokumentation på vad man anser behöver stå i ett ”cover decision”. Därefter redigeras dessa och sammanställs av Egypten ett bruttodokument. Därefter träffas man ”Heads of delegations” var för sig för att se vad i dokumentet som kan funka för dem. Efter en runda med feedback så förfinar man, går ut och pratar med parterna igen och intererar tills man har ett färdigt dokument. Om, eller när, det uppstår stötestenar kan man avancera dessa genom att föra ihop de parter som har skilda åsikter. Och, vips, så har man på fredag (eller lördag) fått fram ”The Sharm Accord” (eller nåt liknande).
Det har precis nu kommit ut ett ”Non-paper” som visar vad Egypten har fått fram som en tänkbar lista på vilka frågor som årets ”cover decision” kommer innehålla. Alltså ingenting än om själva skrivningarna utan bara en slags innehållsförteckning. Intressant är att det verkar bli ganska fylligt (beroende på hur mycket som överlever ända in i mål) samt att 1,5-gradersmålet verkar leva. Den som lever får se. På fredag. Eller lördag.
