Den senaste veckan har jag fascinerats av en app som spårar och visualiserar mina rörelser. Moves, heter den. Den registrerar vilken sträcka som jag rör mig och hur lång tid det tar när jag promenerar, cyklar, springer, åker bil eller paddlar kanot.
När jag kopplar samman Moves med en annan app, Move-o-scope, visualiseras rörelserna på en karta. På så sätt byggs det upp ett färgglatt nät av linjer på en kartvy. Ju tjockare streck, desto oftare rör jag mig längs den vägen.
Det ringer en ”storebror-ser-dig-varning” vid användandet av apparna. Men samtidigt är möjligheterna att använda resultatet från dem svindlande. Om flera personers rörelser under några månader sätts samman i en kartvy ser man vilken typ av fordon som används på en sträcka. Det skulle därmed vara möjligt att använda resultatet för att ta fram mer hållbara lösningar om bil till exempel används på en sträcka där det borde gå att använda kollektivtrafik eller cykel.
Visualisering av resmönster ger alltså möjlighet att utveckla infrastrukturen på ett bra sätt. Om man ser att många cyklister cyklar i ett visst stråk så kan informationen användas för att se till att det byggs cykelväg i hela stråket.
Frågan om den personliga integriteten, tror jag, kommer att vara avgörande för hur appar likt dessa kommer att användas framöver. För möjligheterna att utveckla samhället är oändliga när vi på ett tydligt sätt får information om hur vi faktiskt rör oss i samhället.